I SVT:s Agenda, i söndags kväll, intervjuades statsminister Reinfeldt. Han föreföll litet trött, kanske efter Estelles födelse några dagar tidigare. Men det var också något annat: Han var ideologiskt trött.
När han konfronterades med siffror om att den svenska a-kassan är en av de sämsta i den rika världen och det stora antal människor som tvingas gå på socialbidrag (som är uselt det också) hade han inga offensiva svar alls. Man riktigt såg hur utfrågaren fick vittring på en statsminister – det var något som gungade i hela framtoningen.
Och det är ett intressant läge just nu i svensk politik. På många håll inom medierna finns det nog ett dåligt samvete över att man inte granskat den sittande regeringen och fixerat sig vid drev mot S-politiker. Resultatet av det blir just nu att granskningen av Alliansregeringen ökar, samtidigt som det dåliga mediesamvetet gör att granskningen av Löfvens nya lag avtar – där har det snarare varit litet hejarklackskänsla senaste veckan.
I själva verket står ju Löfven i vissa avseenden mycket nära den borgerliga linjen – inför den rådande massarbetslösheten tycks såväl borgerlighet som socialdemokrati vara rätt så ense om att offentlig sektor inte får växa, trots att det med all sannolikhet är förutsättningen för att arbetslösheten ska kunna bringas ner på något märkbart sätt.
Hur stor skillnaden egentligen är mellan (S) och borgerlighet när det gäller a-kassan är än så länge ganska oklart: Alla är livrädda för att stämplas som bidragspartier. Dithän har det nämligen gått: Sociala rättigheter stämplas som bidrag.
Inte ens i höstens stora stridsfråga, den om vinster i vården, är skillnaderna särskilt stora mellan (S) och Alliansen. I hela det liberala kommentariatet har en lättnadens suck förnummits: Vi får ha Rut-avdragen kvar och skatterna ska nog inte höjas.
Men skillnader finns -– t ex i synen på krogmomsen och stödet till arbetslösa ungdomar. Det är viktiga skillnader. Under Löfvens ledning verkar det också som om en, mer offensiv syn på investeringar och aktiv näringspolitik kan ta form.
Om den nya S-ledningen såg Reinfeldt i söndags blev de nog litet nöjda: mannen är i gungning. Problemet är dock att även socialdemokratin gungar, men just nu möjligen på ett mer trovärdigt sätt.
Göran Greider
