- Den som är amalgamförgiftad hamnar i ett ingenmansland, säger Anna-Lisa Mandfloen. - Folk tittar men det får man ta, säger Margareta Jansson som inte går ut utan sitt munskydd. Hon hoppas att det går att sätta in en protes i överkäken men hon är inte säker på att det kommer att gå. Hon tog ändå steget och drog ut sina sista fem framtänder för 4-5 månader sedan. - Jag var beredd att göra vad som helst för att bli bra.
- Tungmetallförgiftning syns inte på vanliga röntgenplåtar och med vanliga undersökningar. Det finns inget att ta på och då tror många att man är inbillningssjuk eller psykiskt sjuk. - Till slut tror man det själv också eftersom man inte får någon förklaring på sina problem. Hennes problem började 1981 och förvärrades 1988 efter andra barnet. - Jag trodde det var havandeskapsförgiftning. Jag fick minnesluckor, kunde inte tänka klart. Det kunde ta 20 sekunder innan jag kom på hur jag skulle använda en vanlig sax.
Många specialister Anna-Lisa har träffat läkare från de flesta specialiteter genom åren: ortoped, gynekolog, medicinare, distriktsläkare och tandläkare. - Tack vare Tandvårdsskadeförbundet kom jag i kontakt med läkare och tandläkare som är intresserade, har kunskap, orkar lyssna och jag träffade andra i samma situation. Hon började ta bort sina amalgamfyllningar 1989. Men problemen var inte över för det. - Den första saneringen var inte lyckad. Det är inte lätt att göra en perfekt sanering. Och jag fick ersättningsmaterial som innehöll sulfa som jag inte tålde. - Och då måste det också bort. Anna-Lisa har blivit expert på sin egen hälsa. Hon försöker leva så rent som möjligt och hon försöker undvika allt från rökiga lokaler till konserveringsmedel och andra tillsatser i maten. - Jag försöker fylla den ena vågskålen med så mycket nyttigt som möjligt så att den onda sidan med smärtan och värken som fortfarande finns kvar inte tippar över.
En viss mängd kraft - Jag vet att jag bara har en viss mängd kraft som jag måste använda så vettigt som möjligt. Hon visste att priset hon fick betala för att orka åka till Falun och mötet med Tandvårdsskadeförbundet var att bli sängliggande hela nästa dag. - Man måste prioritera och planera och välja det som är mest viktigt för en. Anna-Lisa har numera svart på vitt på att hon är amalgamförgiftad. I hennes journaler står att hon har: "avvikande reaktioner på dentala material i form av tungmetallförgiftning och allergiska reaktioner betingade av immunologiska och toxikologiska effekter." KRISTINA VAHLBERG Margareta blev sjuk på allvar när hennes dotter var tre månader. Hon hade 19 amalgamfyllningar i sina tänder, flera hål och värk i tänderna när hon bestämde sig för att göra en sanering och ta bort amalgamet. Det var för fyra år sedan. Men de nya fyllningarna fungerade inte. Hon fick värk i både kroppen och munnen. Och fick diagnosenfibromyalgi. Men undersökningarna visade ingenting. - En gång blev jag hemskickad med en bettskena. En annan gång fick jag veta att jag var fullt frisk så när som på "lite svullna slemhinnor."
Inflammation När hon tagit bort porslinsfyllningen hon fått i stället för amalgamet i en tand visade det sig att både rotspetsen och pulpan var inflammerad. - Jag hade så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Utan min dotter och min familj hade jag aldrig orkat. I dag har Margareta genomgått 17 operationer i munnen, tagit bort amalgam, satt in nya fyllningar som hon inte heller tålt och tagit bort dem också. Vid en av de senaste operationerna drog hon ut sina sista fem framtänder. Hon har fortfarande värk i munnen men värken i kroppen är borta. - Jag känner att jag blir långsamt bättre.
Tröttheten borta Den enorma tröttheten är borta även om jag inte har någon kondition och blir trött enbart av att gå uppför en trapp. Hon äter massor av vitaminer för att motverka förgiftningen och hon äter fortfarande penicillin varje dag eftersom infektionerna i munnen inte är borta. Men i dag känner hon att hon orkar kämpa vidare. - Man blir stark på ett konstigt sätt när man drabbas av svåra motgångar. Det betyder till exempel inte lika mycket vad folk tänker och tycker längre. Det värsta har varit att inte bli trodd, säger hon. - Resorna till min tandläkare Birger Rockler i Göteborg varannan månad är ju inga nöjesresor. - Jag har bekostat en stor del av min behandling själv och tvingats ta lån. Utan stöd och hjälp från min familj hade det aldrig gått. KRISTINA VAHLBERG