| Dalarna |  |
Avesta | |
Borlänge | |
Falun | |
Gagnef | |
Hedemora | |
Leksand | |
Ludvika | |
Mora | |
Rättvik | |
Smedjebacken | |
Säter | |
Västerdalarna |
Genitalt?
Genialt?
Aris Fioretos är en verklig och märklig språkkonstnär. Berättarglädje, stilistisk virtuositet och avancerad litterär konstruktion förenas i hans prosa på ett sätt som gör att stämningsläge och karaktär hela tiden skiftar trots att språkets egenart genomgående bibehålls: humor, grotesk, spänning, realistisk och satirisk tidsskildring med politiska och sociala nyanser... Sanningen om Sascha Knisch (Norstedts) är nummer två i en planerad trilogi som författaren kallar "biologisk" eftersom varje roman utspelas i en viss stad, som liknas vid en viss del av den mänskliga organismen. För två år sedan kom Stockholm noir där staden liknades vid hjärnan - och en skum hjärnforskare och "själsbiolog" förekom. Huruvida den nya boken förtjänar att kallas "genial" kan måhända diskuteras, men alldeles klart är att den är "genital"! Den här gången är staden Berlin och kroppsdelen det manliga könsorganet, speciellt den del av detsamma som benämns pungen. Så här konkretiseras allegorin: "I likhet med mannens bihang består den nämligen av två delar: öst och väst. Däremellan slingrar sig en flod som till och med geografer boprde hålla med om är så nära man kan komma en sädesledare. De båda delarna är snarare ovala än runda till formen och vilar i en sank, lummig omgivning. Som om det inte vore nog reser sig i utkanten av staden dessutom en stålkonstruktion numera rakt upp i himlen: det nya radiotornet. Sedd ur detta perspektiv vore en intimare region i alla fall svår att föreställa sig." Handlingen är, liksom i den förra romanen förlagd till slutet av 1920-talet. Även i årets bok förekommer ett märkligt forskningsinstitut, Stiftelsen för sexualforskning, under ledning av en viss doktor Froehlich. Att detta tyska namn kan översättas till det engelska "gay" torde inte vara en tillfällighet. Doktorn i fråga har presenterat teorier om att det inte finns bara två kön utan många fler i en gråzon mellan manligt och kvinnligt - med andra ord tankegångar som erinrar om dagens genusforskning och det aktuella begreppet queer. På institutet förevisas för betrodda och invigda inte blott avancerade masturbationsmaskiner utan också en av världens största samlingar av pornografi. Biografmaskinisten Sascha Knisch är bokens huvudperson och till stor del dess berättare. Han hör till dem som lever i den sexuella "gråzonen" och hans transvestism leder till ödesdiger bekantskap med en viss Dora Wilms. Enligt sin egen redogörelse gömmer han sig i hennes garderob, iförd kvinnokläder, då en oväntad besökare kommer till hennes lägenhet. När han träder ut ur garderoben finner han Dora mördad och flyr panikslagen men lämnar ett anonymt meddelande till polisen. Vad som sedan utspelas är ett synnerligen - ja, närmast parodiskt invecklat kriminalmysterium, där könsbyten och vetenskapliga teorier, också av den "rasbiologiska" sort som förknippas med brunskjortornas 30-tal hör till ingredienserna. Hur mycket som bygger på historiska fakta och hur mycket som är författarens fabuleringar vågar jag inte ha någon uppfattning om. Men en märkvärdigt "autentisk" känsla av Berlin 1928 förmedlar denna egenartade textmassa. Får vi veta "Sanningen om Sascha Knisch"? Blev Dora Wilms mördad, eller var det någon annan? Svaret är att sanningarna är många. Och det är i sanning ett äventyr att läsa Fioretos. BENGT EMIL JOHNSON
Aris Fioretos är en verklig och märklig språkkonstnär. Berättarglädje, stilistisk virtuositet och avancerad litterär konstruktion förenas i hans prosa på ett sätt som gör att stämningsläge och karaktär hela tiden skiftar trots att språkets egenart genomgående bibehålls: humor, grotesk, spänning, realistisk och satirisk tidsskildring med politiska och sociala nyanser... Sanningen om Sascha Knisch (Norstedts) är nummer två i en planerad trilogi som författaren kallar "biologisk" eftersom varje roman utspelas i en viss stad, som liknas vid en viss del av den mänskliga organismen. För två år sedan kom Stockholm noir där staden liknades vid hjärnan - och en skum hjärnforskare och "själsbiolog" förekom. Huruvida den nya boken förtjänar att kallas "genial" kan måhända diskuteras, men alldeles klart är att den är "genital"! Den här gången är staden Berlin och kroppsdelen det manliga könsorganet, speciellt den del av detsamma som benämns pungen. Så här konkretiseras allegorin: "I likhet med mannens bihang består den nämligen av två delar: öst och väst. Däremellan slingrar sig en flod som till och med geografer boprde hålla med om är så nära man kan komma en sädesledare. De båda delarna är snarare ovala än runda till formen och vilar i en sank, lummig omgivning. Som om det inte vore nog reser sig i utkanten av staden dessutom en stålkonstruktion numera rakt upp i himlen: det nya radiotornet. Sedd ur detta perspektiv vore en intimare region i alla fall svår att föreställa sig." Handlingen är, liksom i den förra romanen förlagd till slutet av 1920-talet. Även i årets bok förekommer ett märkligt forskningsinstitut, Stiftelsen för sexualforskning, under ledning av en viss doktor Froehlich. Att detta tyska namn kan översättas till det engelska "gay" torde inte vara en tillfällighet. Doktorn i fråga har presenterat teorier om att det inte finns bara två kön utan många fler i en gråzon mellan manligt och kvinnligt - med andra ord tankegångar som erinrar om dagens genusforskning och det aktuella begreppet queer. På institutet förevisas för betrodda och invigda inte blott avancerade masturbationsmaskiner utan också en av världens största samlingar av pornografi. Biografmaskinisten Sascha Knisch är bokens huvudperson och till stor del dess berättare. Han hör till dem som lever i den sexuella "gråzonen" och hans transvestism leder till ödesdiger bekantskap med en viss Dora Wilms. Enligt sin egen redogörelse gömmer han sig i hennes garderob, iförd kvinnokläder, då en oväntad besökare kommer till hennes lägenhet. När han träder ut ur garderoben finner han Dora mördad och flyr panikslagen men lämnar ett anonymt meddelande till polisen. Vad som sedan utspelas är ett synnerligen - ja, närmast parodiskt invecklat kriminalmysterium, där könsbyten och vetenskapliga teorier, också av den "rasbiologiska" sort som förknippas med brunskjortornas 30-tal hör till ingredienserna. Hur mycket som bygger på historiska fakta och hur mycket som är författarens fabuleringar vågar jag inte ha någon uppfattning om. Men en märkvärdigt "autentisk" känsla av Berlin 1928 förmedlar denna egenartade textmassa. Får vi veta "Sanningen om Sascha Knisch"? Blev Dora Wilms mördad, eller var det någon annan? Svaret är att sanningarna är många. Och det är i sanning ett äventyr att läsa Fioretos. BENGT EMIL JOHNSON
