| Dalarna |  |
Avesta | |
Borlänge | |
Falun | |
Gagnef | |
Hedemora | |
Leksand | |
Ludvika | |
Mora | |
Rättvik | |
Smedjebacken | |
Säter | |
Västerdalarna |
”Förtroendet för polisen är i botten”
VÄSTERBERGSLAGEN 3 juni började en mardröm för Johan, en mardröm som nu till största delen är över. Men ändå inte helt. Det var en helt vanlig dag på jobbet när han plötsligt blev hämtad av polisen. Han fick veta att han var misstänkt för att ha skjutit mot en varg. - Det kändes helt overkligt och var otroligt jobbigt, säger Johan som är oskyldig till anklagelserna, något han också har papper på numera. Förundersökningen är nämligen nerlagd. - Skönt att det äntligen är över men samtidigt kommer den här historien att hänga med i all framtid, säger Johan som riktar skarp kritik mot polisen. - Förtroendet för polisen är i botten, de använder sig av rena Gestapometoder.
Den 27 januari 2002 ska ett skott ha avlossats mot en varg i Nyhammar, djuret klarade sig oskadat från händelsen. Johan råkar ha samma kaliber på ett av sina vapen som den kula som polisen uppger att den har hittat vid skottplatsen. Vapeninnehavet och det faktum att Johan har sina jaktmarker i närheten av skottplatsen, var tillräckligt för att polisen efter 2,5 år skulle hämta honom på jobbet och dessutom söka igenom hans hem och beslagta hans vapen.
Före frukost
- Det var strax före frukost på jobbet och jag fick besked om att jag hade besök. Polisen kom fram, visade brickor och förklarade att jag var misstänkt för grov olaga jakt på varg.
Johan fick besked om att han skulle tas med och förhöras samt att hans hem skulle genomsökas.
- De tittade på mina stövlar och kängor, kollade vapnen och gick igenom frysboxen. Man kan ju fråga sig vad en frysbox har med ett bomskott att göra, säger Johan och skakar på huvudet.
Okunnig polis?
Han riktar hård kritik mot polisens arbetsmetoder och ifrågasätter kompetensen hos utredarna.
- Den ena av poliserna som hämtade mig uppträdde på ett bra sätt men den andra verkade helt okunnig om jaktfrågor och vapen.
Efter husundersökningen väntade ett flera timmar långt förhör i polishuset i Ludvika. Johan fick redogöra för vad han gjorde den aktuella dagen för 2,5 år sedan. Normalt en omöjlig uppgift men i och med vargskottet hade Johan klart för sig exakt var han befann sig. Dagarna efter skottet ringde nämligen polisen runt till jaktlagen i området för att ta reda på vilka som jagade den aktuella dagen, Johan och en nära släkting lämnade redan då en redogörelse för deras förehavanden. De jagade räv långt från den plats där vargen blev påskjuten, något som jaktkamrater i jaktlaget intygade.
Vad Johan inte visste under förhöret var att släktingen också hade tagits till förhör samtidigt och när släktingen lämnade samma redogörelse, föll misstankarna mot de båda. Provskjutningen av Johans vapen visade också att det inte använts till det misstänkta vargskottet.
Talat öppet
Johan har hela tiden varit öppen och berättat varför polisen hämtade honom på jobbet, många i bygden har känt till att han och släktingen varit inne på förhör.
Uppgifterna spred sig som en löpeld och Johan har upplevt ett massivt stöd från olika håll.
- Jag fick hur mycket telefonsamtal som helst från både bekanta och obekanta. Det har inte gått en dag från den 3 juni utan att folk har pratat med mig om det här, säger han och vittnar om att många människor är ilskna mot polisens arbetsmetoder. Något han tror kommer att slå tillbaka mot de tiotalet utredningar om jakt mot rovdjur som pågår i länet.
Ingen hjälp
- Folk fattar inte vad de håller på med. Polisen har klagat på att det är svårt att få fram uppgifter, att folk tiger. Efter det här har polisen gjort sig omöjliga i den här trakten, de kommer aldrig att få någon hjälp att komma vidare, säger Johan som också funderat mycket över hur hur hans och släktingens namn kommit upp i utredningen. Båda är ostraffade, respekterade i trakten och sitter på förtroendeposter.
- Jag har frågat polisen och svaret jag fått är att det beror på att jag jagar i området och att jag har rätt kaliber. Men tanken har slagit mig om det är någon som inte tycker om mig som ringt till polisen för att jäklas, säger Johan som också funderat på vilka resurser som polisen lägger ner på att jaga tjuvjägare.
Letar syndabock
- Det var minst fyra poliser som hämtade mig och min släkting och mitt vapen har skickats iväg på undersökning. Man börjar undra om det här får kosta hur mycket som helst. Men samtidigt förstår jag om polisen känner sig pressad att visa resultat och det verkar som de letar efter en syndabock. De har ju jobbat med de här ärendena i flera år och inte lyckats komma fram till någonting.
Men för hans del är det över. Han har fått tillbaka sitt vapen och är avförd från utredningen och han går lika rakryggad till affären och jobbet som han gjort hela tiden med vetskap om att han är oskyldig. Men hela historien har kostat mycket tid, kraft, förklaringar och krånglat till livet.
- Att bli hämtad på jobbet och att de söker igenom huset. Det kändes jäkligt olustigt och kränkande, säger Johan.
LARS INGVAR ERIKSSON
023-476 31
larsingvar.eriksson@daladem.se
Fotnot: Johan heter egentligen någonting annat.
VÄSTERBERGSLAGEN 3 juni började en mardröm för Johan, en mardröm som nu till största delen är över. Men ändå inte helt. Det var en helt vanlig dag på jobbet när han plötsligt blev hämtad av polisen. Han fick veta att han var misstänkt för att ha skjutit mot en varg. - Det kändes helt overkligt och var otroligt jobbigt, säger Johan som är oskyldig till anklagelserna, något han också har papper på numera. Förundersökningen är nämligen nerlagd. - Skönt att det äntligen är över men samtidigt kommer den här historien att hänga med i all framtid, säger Johan som riktar skarp kritik mot polisen. - Förtroendet för polisen är i botten, de använder sig av rena Gestapometoder.
Den 27 januari 2002 ska ett skott ha avlossats mot en varg i Nyhammar, djuret klarade sig oskadat från händelsen. Johan råkar ha samma kaliber på ett av sina vapen som den kula som polisen uppger att den har hittat vid skottplatsen. Vapeninnehavet och det faktum att Johan har sina jaktmarker i närheten av skottplatsen, var tillräckligt för att polisen efter 2,5 år skulle hämta honom på jobbet och dessutom söka igenom hans hem och beslagta hans vapen.
Före frukost
- Det var strax före frukost på jobbet och jag fick besked om att jag hade besök. Polisen kom fram, visade brickor och förklarade att jag var misstänkt för grov olaga jakt på varg.
Johan fick besked om att han skulle tas med och förhöras samt att hans hem skulle genomsökas.
- De tittade på mina stövlar och kängor, kollade vapnen och gick igenom frysboxen. Man kan ju fråga sig vad en frysbox har med ett bomskott att göra, säger Johan och skakar på huvudet.
Okunnig polis?
Han riktar hård kritik mot polisens arbetsmetoder och ifrågasätter kompetensen hos utredarna.
- Den ena av poliserna som hämtade mig uppträdde på ett bra sätt men den andra verkade helt okunnig om jaktfrågor och vapen.
Efter husundersökningen väntade ett flera timmar långt förhör i polishuset i Ludvika. Johan fick redogöra för vad han gjorde den aktuella dagen för 2,5 år sedan. Normalt en omöjlig uppgift men i och med vargskottet hade Johan klart för sig exakt var han befann sig. Dagarna efter skottet ringde nämligen polisen runt till jaktlagen i området för att ta reda på vilka som jagade den aktuella dagen, Johan och en nära släkting lämnade redan då en redogörelse för deras förehavanden. De jagade räv långt från den plats där vargen blev påskjuten, något som jaktkamrater i jaktlaget intygade.
Vad Johan inte visste under förhöret var att släktingen också hade tagits till förhör samtidigt och när släktingen lämnade samma redogörelse, föll misstankarna mot de båda. Provskjutningen av Johans vapen visade också att det inte använts till det misstänkta vargskottet.
Talat öppet
Johan har hela tiden varit öppen och berättat varför polisen hämtade honom på jobbet, många i bygden har känt till att han och släktingen varit inne på förhör.
Uppgifterna spred sig som en löpeld och Johan har upplevt ett massivt stöd från olika håll.
- Jag fick hur mycket telefonsamtal som helst från både bekanta och obekanta. Det har inte gått en dag från den 3 juni utan att folk har pratat med mig om det här, säger han och vittnar om att många människor är ilskna mot polisens arbetsmetoder. Något han tror kommer att slå tillbaka mot de tiotalet utredningar om jakt mot rovdjur som pågår i länet.
Ingen hjälp
- Folk fattar inte vad de håller på med. Polisen har klagat på att det är svårt att få fram uppgifter, att folk tiger. Efter det här har polisen gjort sig omöjliga i den här trakten, de kommer aldrig att få någon hjälp att komma vidare, säger Johan som också funderat mycket över hur hur hans och släktingens namn kommit upp i utredningen. Båda är ostraffade, respekterade i trakten och sitter på förtroendeposter.
- Jag har frågat polisen och svaret jag fått är att det beror på att jag jagar i området och att jag har rätt kaliber. Men tanken har slagit mig om det är någon som inte tycker om mig som ringt till polisen för att jäklas, säger Johan som också funderat på vilka resurser som polisen lägger ner på att jaga tjuvjägare.
Letar syndabock
- Det var minst fyra poliser som hämtade mig och min släkting och mitt vapen har skickats iväg på undersökning. Man börjar undra om det här får kosta hur mycket som helst. Men samtidigt förstår jag om polisen känner sig pressad att visa resultat och det verkar som de letar efter en syndabock. De har ju jobbat med de här ärendena i flera år och inte lyckats komma fram till någonting.
Men för hans del är det över. Han har fått tillbaka sitt vapen och är avförd från utredningen och han går lika rakryggad till affären och jobbet som han gjort hela tiden med vetskap om att han är oskyldig. Men hela historien har kostat mycket tid, kraft, förklaringar och krånglat till livet.
- Att bli hämtad på jobbet och att de söker igenom huset. Det kändes jäkligt olustigt och kränkande, säger Johan.
LARS INGVAR ERIKSSON
023-476 31
larsingvar.eriksson@daladem.se
Fotnot: Johan heter egentligen någonting annat.
Arkiv med artiklar relaterade till: "Polisen"
