| Dalarna |  |
Avesta | |
Borlänge | |
Falun | |
Gagnef | |
Hedemora | |
Leksand | |
Ludvika | |
Mora | |
Rättvik | |
Smedjebacken | |
Säter | |
Västerdalarna |
Vykort från en trädgårdsmässa
Där står en man och visar en ny sorts kratta: Numera behöver man inte böja sig och ta upp lövet med en hand mot krattan - en mojäng finns att fälla ut som gör att man kan skopa upp allt löv utan att få ryggskott.
Förbipasserande ler igenkännande åt detta klassiska lilla problem i varje trädgård. Men få lär nog köpa den där krattan; den är dyr och det känns som att den inte kommer att hålla.
På den årliga trädgårdsmässan i Älvsjö vimlar det av folk och försäljare. I ett stånd säljs ”Brutala växter”, alltså köttätande växter. Trädgård är en stor och växande industri, som omsätter miljardbelopp varje år. Intresset ökar hela tiden, ungefär i takt med att det politiska engagemanget minskar - för det tycks vara till trädgårdens paradisiska avskildhet de som kan numera flyr; ordet paradis är för övrigt persiska och smakar av skapelseberättelse före syndafallet och av Höga Visan.
Plötsligt ser jag att trädgårdsmästaren Lars Krants ska hålla föredrag på en scen. Jag och min hustru skyndar dit. Iförd någon sorts trädgårdsoverall, med stora svarta lappar för knäna, berättar han om det Ockelbo, i Gästrikland, där han hittat en glänta i skogen där en ny trädgårdsvärld nu skapas. Allén med lönnar upp till stora huset har han fällt och ersatt med en allé av - tallar! Nordens cypresser.
Han talar inspirerat, vi lyssnar, när han påstår att blommor är trädgårdens fiende nummer ett: det är ju designade landskap han vill skapa, världar! Sluta fixera er vid att få bort mossan ur gräsmattan! Pröva att satsa på mossan istället! Trädgårdsarbete börjar med passion, fortsätter han. Men passionen är inte varaktig om den inte fördjupas till relation, t ex kunskaper om en arts kulturhistoria.
Därefter kliver en expert på kaktusar upp. Eller var det på äpplen?
En dag på trädgårdsmässan blir till slut kväljande. Dessutom kan jag inte låta bli att grubbla över vad Krantz håller på med: Han lurar (det är hans egna ord) rosor att trivas i Ockelbo som egentligen bara vill blomma i höjd med Köpenhamn. Gammalt fartygsstål nedkört i jorden leder värme ner i myllan. Men är det inte fusk? Och fel?
Vart tog den naturliga trädgården vägen? Jag vet inte.
Efter en dag på trädgårdsmässan längtar jag efter en vit vägg utan minsta doft. Asfalt.
Göran Greider
Där står en man och visar en ny sorts kratta: Numera behöver man inte böja sig och ta upp lövet med en hand mot krattan - en mojäng finns att fälla ut som gör att man kan skopa upp allt löv utan att få ryggskott.
Förbipasserande ler igenkännande åt detta klassiska lilla problem i varje trädgård. Men få lär nog köpa den där krattan; den är dyr och det känns som att den inte kommer att hålla.
På den årliga trädgårdsmässan i Älvsjö vimlar det av folk och försäljare. I ett stånd säljs ”Brutala växter”, alltså köttätande växter. Trädgård är en stor och växande industri, som omsätter miljardbelopp varje år. Intresset ökar hela tiden, ungefär i takt med att det politiska engagemanget minskar - för det tycks vara till trädgårdens paradisiska avskildhet de som kan numera flyr; ordet paradis är för övrigt persiska och smakar av skapelseberättelse före syndafallet och av Höga Visan.
Plötsligt ser jag att trädgårdsmästaren Lars Krants ska hålla föredrag på en scen. Jag och min hustru skyndar dit. Iförd någon sorts trädgårdsoverall, med stora svarta lappar för knäna, berättar han om det Ockelbo, i Gästrikland, där han hittat en glänta i skogen där en ny trädgårdsvärld nu skapas. Allén med lönnar upp till stora huset har han fällt och ersatt med en allé av - tallar! Nordens cypresser.
Han talar inspirerat, vi lyssnar, när han påstår att blommor är trädgårdens fiende nummer ett: det är ju designade landskap han vill skapa, världar! Sluta fixera er vid att få bort mossan ur gräsmattan! Pröva att satsa på mossan istället! Trädgårdsarbete börjar med passion, fortsätter han. Men passionen är inte varaktig om den inte fördjupas till relation, t ex kunskaper om en arts kulturhistoria.
Därefter kliver en expert på kaktusar upp. Eller var det på äpplen?
En dag på trädgårdsmässan blir till slut kväljande. Dessutom kan jag inte låta bli att grubbla över vad Krantz håller på med: Han lurar (det är hans egna ord) rosor att trivas i Ockelbo som egentligen bara vill blomma i höjd med Köpenhamn. Gammalt fartygsstål nedkört i jorden leder värme ner i myllan. Men är det inte fusk? Och fel?
Vart tog den naturliga trädgården vägen? Jag vet inte.
Efter en dag på trädgårdsmässan längtar jag efter en vit vägg utan minsta doft. Asfalt.
Göran Greider
Arkiv med artiklar relaterade till: "Vykort", "Trädgårdsmässa"
