| Dalarna |  |
Avesta | |
Borlänge | |
Falun | |
Gagnef | |
Hedemora | |
Leksand | |
Ludvika | |
Mora | |
Rättvik | |
Smedjebacken | |
Säter | |
Västerdalarna |
Färre, större, rikare tidningsägare
Industriföretag vill ha minst tio procent i vinst, helst 15 procent. Varför det är så när inflationen bara är en procent, och tillväxten två till tre procent, vet jag inte.
Synsättet att affärsverksamhet ska vara rejält vinstgivande har spritt sig från industrin till tidningsföretagen. På 70-talet hade de en vinstnivå på tre till fem procent och på 80-talet fem till åtta procent. Under slutet av 90-talet fram till nu har nivån höjts, till tio procent.
Att ge ut en tidning har koppling till demokratin, man vill föra ut viktiga budskap. Tidningsutgivningen skyddas därför av en särskild grundlag, tryckfrihetsförordningen. I flera fall var det partier som startade tidningar. Men även privatpersoner lade grunden till många tidningar. Så är det inte mer. För partierna, på central nivå, har lämnat pressägandet, förutom kanske en symbolisk skärv för att bevaka att en ledarsida fortsatt ges ut i en tidning de sålt.
Faktum är att även tidningsfamiljerna försvinner. Eller rättare; de små försvinner och några få stora utvecklas till koncerner. Mest kända av dem är Bonnier och norskbaserade Schibsted. En annan är norska Orkla.
Ägare av tidningar vill ha allt högre vinst. På morgontidningsmarknaden går det bara att åstadkomma om man har monopol, alternativt om långtgående samverkan förekommer med en eventuell konkurrent.
Det parti som i det längsta ägde morgontidningar var centerpartiet. De vill nu sälja tidningarna. De är alla, utom en i Jämtland, lönsamma lokaltidningar med monopol. Alla större tidningsföretag, utom stora Bonniers, är intresserade av att köpa. Hetaste tips på köpare är någon av Orkla eller Schibsted.
Inom tidningsbranschen finns några problem som sällan diskuteras offentligt. Två av dem är dels målet med utgivningen, dels högervridningen.
För ifall syftet med utgivningen bara är att tjäna maximalt med pengar missas en rad andra viktiga mål. Hög lönsamhet står exempelvis i motsatsställning till omfattande, kostsam bevakning och granskning av hög kvalitet. Denna tenderar att behöva läggas nära en miniminivå ifall lönsamheten ska maximeras.
I tidningar uttrycks även åsikter. Eftersom tidningarna är företag, vars ägare ofta hyser borgerliga åsikter, får pressen en för åsiktsmångfalden osund högerslagsida.
Antalet borgerliga, välbemannade ledarsidor är minst 60. S-ledarsidorna i morgonpressen är bara 15. Nio av dem utges ytterst av borgerliga tidningsföretag. Till det kommer några kolumnister med s-åsikter hyfsat ofta i ett par, tre morgontidningar.
Fler borgerliga tidningar borde öppna sina spalter för opinionsskribenter med åsikter till vänster om tidningens egna.
Varför inte så blivit fallet visar att för de borgerliga tidningsägarna finns det fortfarande en politisk aspekt i tidningsutgivningen: de vill inte i onödan släppa fram vänsteråsikter jämte tidningens egna borgerliga.
En statlig utredning har nyligen föreslagit en enhetlig moms på 21,7 procent på allt. I dag har tidningar med sex procents moms en lägre momsnivå än den allmänna på 25 procent.
Ifall tidningarna bara är vinstmaximerande företag och de 85 procent borgerliga tidningarna, ofta med monopol, inte släpper fram andra åsikter i den dagsaktuella debatten än de egna borgerliga, finner jag det rimligt att pressen får 21,7 procents moms, likt andra produkter.
Tryckfrihetsförordningen ger alla rätt att starta och driva tidning, fast det underlättar om man är rejält rik. Ju rikare man är, desto lönsammare tidningar kan man driva, eller köpa. Och ju rikare man blir, desto lönsammare kan man driva tidningar tack vare stordriftsfördelar. Därför blir stor ännu större och förblir enbart borgerlig.
Robert Sundberg
Industriföretag vill ha minst tio procent i vinst, helst 15 procent. Varför det är så när inflationen bara är en procent, och tillväxten två till tre procent, vet jag inte.
Synsättet att affärsverksamhet ska vara rejält vinstgivande har spritt sig från industrin till tidningsföretagen. På 70-talet hade de en vinstnivå på tre till fem procent och på 80-talet fem till åtta procent. Under slutet av 90-talet fram till nu har nivån höjts, till tio procent.
Att ge ut en tidning har koppling till demokratin, man vill föra ut viktiga budskap. Tidningsutgivningen skyddas därför av en särskild grundlag, tryckfrihetsförordningen. I flera fall var det partier som startade tidningar. Men även privatpersoner lade grunden till många tidningar. Så är det inte mer. För partierna, på central nivå, har lämnat pressägandet, förutom kanske en symbolisk skärv för att bevaka att en ledarsida fortsatt ges ut i en tidning de sålt.
Faktum är att även tidningsfamiljerna försvinner. Eller rättare; de små försvinner och några få stora utvecklas till koncerner. Mest kända av dem är Bonnier och norskbaserade Schibsted. En annan är norska Orkla.
Ägare av tidningar vill ha allt högre vinst. På morgontidningsmarknaden går det bara att åstadkomma om man har monopol, alternativt om långtgående samverkan förekommer med en eventuell konkurrent.
Det parti som i det längsta ägde morgontidningar var centerpartiet. De vill nu sälja tidningarna. De är alla, utom en i Jämtland, lönsamma lokaltidningar med monopol. Alla större tidningsföretag, utom stora Bonniers, är intresserade av att köpa. Hetaste tips på köpare är någon av Orkla eller Schibsted.
Inom tidningsbranschen finns några problem som sällan diskuteras offentligt. Två av dem är dels målet med utgivningen, dels högervridningen.
För ifall syftet med utgivningen bara är att tjäna maximalt med pengar missas en rad andra viktiga mål. Hög lönsamhet står exempelvis i motsatsställning till omfattande, kostsam bevakning och granskning av hög kvalitet. Denna tenderar att behöva läggas nära en miniminivå ifall lönsamheten ska maximeras.
I tidningar uttrycks även åsikter. Eftersom tidningarna är företag, vars ägare ofta hyser borgerliga åsikter, får pressen en för åsiktsmångfalden osund högerslagsida.
Antalet borgerliga, välbemannade ledarsidor är minst 60. S-ledarsidorna i morgonpressen är bara 15. Nio av dem utges ytterst av borgerliga tidningsföretag. Till det kommer några kolumnister med s-åsikter hyfsat ofta i ett par, tre morgontidningar.
Fler borgerliga tidningar borde öppna sina spalter för opinionsskribenter med åsikter till vänster om tidningens egna.
Varför inte så blivit fallet visar att för de borgerliga tidningsägarna finns det fortfarande en politisk aspekt i tidningsutgivningen: de vill inte i onödan släppa fram vänsteråsikter jämte tidningens egna borgerliga.
En statlig utredning har nyligen föreslagit en enhetlig moms på 21,7 procent på allt. I dag har tidningar med sex procents moms en lägre momsnivå än den allmänna på 25 procent.
Ifall tidningarna bara är vinstmaximerande företag och de 85 procent borgerliga tidningarna, ofta med monopol, inte släpper fram andra åsikter i den dagsaktuella debatten än de egna borgerliga, finner jag det rimligt att pressen får 21,7 procents moms, likt andra produkter.
Tryckfrihetsförordningen ger alla rätt att starta och driva tidning, fast det underlättar om man är rejält rik. Ju rikare man är, desto lönsammare tidningar kan man driva, eller köpa. Och ju rikare man blir, desto lönsammare kan man driva tidningar tack vare stordriftsfördelar. Därför blir stor ännu större och förblir enbart borgerlig.
Robert Sundberg
