| Dalarna |  |
Avesta | |
Borlänge | |
Falun | |
Gagnef | |
Hedemora | |
Leksand | |
Ludvika | |
Mora | |
Rättvik | |
Smedjebacken | |
Säter | |
Västerdalarna |
DD på besök i vargtät italiensk nationalpark
ABRUZZO Ett myller av människor och bilar trängs kring de historiska byggnaderna i Rom. Förra veckan var 15 representanter från de regionala rovdjursgrupperna i Dalarna, Värmland och Gävleborg på en studieresa till den vargtäta regionen Abruzzo i bergskedjan Apenninerna och nationalparken Majella.
I det vackra bergsområdet som ligger cirka 20 mil från Rom har man slagit mynt av den rikliga förekomsten av varg i området.
Sedan området blev nationalpark för nio år sedan har vargarna varit en bidragande orsak till att den livsviktiga turistnäringen fått sig ett lyft. På köpet har en stor mängd arbetstillfällen skapats och inte minst har man satt fokus på att återskapa naturen i sitt ursprungsskick .
Det är varmt och fuktigt i Rom. Att samla erfarenheter och kunskap tar på krafterna.
De 15 representanterna som sitter med i bussen som slingrar sig fram i ett sagolikt landskap där vyerna ibland överträffar varandra, representerar de flesta intresseorganisationer som är ivnolverad i den svenska rovdjursrågan. Både för och emot vargens återkomst hemma i Sverige är man också.
Landshövdingens initiativ
Det är landshövdingen Ingrid Dahlberg som tagit initiativet till den här studiebesöket och ambitionen är bland annat att vi ska dela med oss och hämta erfarenheter hur man här gått tillväga för att öka kunskapen och accetansen för rovdjuren, berättar Marcus Elfström som är naturskyddshandläggare på länstyrelsen i Dalarna.
När busschaffören svänger in mot byn Caramanico med två tusen invånare passerar man smala bygator med vackra stenhus, en litet torg med springbrunnar. I utkanten av byn är det inkvartering på ett vandrarhem i ett av parkens centra.
På kvällen drar det späckade veckoschemat igång med välkomsttal och en officiell presentation av bland annat nationalparkens president.
Både den svenska deligationen och representanter från italienska nationalparken deltar aktivt i alla seminarium där diskussionerna naturligtvis handlar om illegal jakt, rovdjursförvaltning och inte minst hur man skapar en acceptans för rovdjuren hos lokalbefolkning.
Vissa kan man se skillnader i de båda ländernas ambition att ha och förvalta en livskraftig rovdjursstam, men det finns även likheter.
Nationalparken Majella som invigdes för nio år sedan har en areal på 74 000 hektar där bland annat tusentals med får, 10 000 människor och mellan 25-30 vargar ska samsas och leva tillsammans. I Sverige räknar man med att ett vargrevir är cirka 100 000 hektar.
Att det i Italien finns uppskattningsvis mellan 500-600 vargar i ett koncentrerat område kring bergskedjorna och att den alltid funnits i bergsområderna är kanske en förklaring till att vargen inte upplevs som samma hot som den gör bland vissa grupper av människor i Sverige.
Skillnad i jakt
Det finns även stora skillnader hur jakten bedrivs i i de båda länderna.
- I Italien är en hund en hund och en människa en människa, förklarade en av forskarna på nationalparken.
Samtidigt som nationalparken bildades så förbjöds all jakt i området. Den illegala jakten inom parken är heller inget man har problem med. En naturlig förklaring till det kan vara att man har 14 fast anställda parkvakter som har till uppgift att kontrollera att ingen tjuvjakt förekommer.
I gränsområderna till parken har man däremot stora problem med tjuvjakt på de djur som lämnar parkområdet. Det italienska rättssystemet ser även allvarligare på tjuvjakt inom nationalparkerna och det som sker utanför.
Ett grundläggande mål med bildandet av nationalparken är att man vill bevara höga naturvärden och samtidigt jobba mot turism för att minska utflyttningen. Att få en bra balans mellan naturen och en levande bygd. För att nå dit har man satsat en stor del av energin på att vinna acceptans hos lokalbefolkningen. Det handlar till exempel om att visa på alla fördelar med att nya arbetstillfällen skapas och att det faktiskt går att överbrygga problem med till exempel rovdjursangrepp på tamdjur.
- Ni riktar in er för mycket på målantal, istället borde ni satsa mera på att lösa och förebygga konflikter, påpekade Teodoro Andrisano från parkförvaltningen vid en av de svenska föreläsningarna.
Besök hos fåraherdar
Flera studiebesök hos fåraherdar och ett rovdjurscenter uppe i det vackra bergsområdet gav både kunskap och en god inblick hur parkledningens ambitioner gett resultat. Att skapa balans i naturen tar tid och kraft förstår man.
Tidigt på torsdagsmorgonen står biologen Simone Angfwed utanför vandrarhemmet och väntar i parkförvaltningens fyrhjulsdivn fyrhjulsdrivna. Det är samma fordon han hade när parkförvaltningen lämnade över sex eller sju valpar av vakthundsrasen Maremmano Abruzzeze till lokala fårbönder vid en cermoni tidigare under veckan.
- Jag får ofta frågan från kompisar vad jag transporterat i bagageutrymmet i dag, säger han med ett leende.
Lärorik vecka
Hans slutsats av det är att det faktiskt varit en lärorik vecka att få höra vad den svenska rovdjursdebatten ibland handlar om.
Det är varmt och fuktigt utanför centralstationen i Rom. Det känns faktiskt olustigt att stå där med en kamera och en dator i handen. Ett 30-tal tiggande kvinnor, handikappade barn och ungdomar sitter och går omkring i myllret av bilar och stressade människor.
På flyget hem är det många intryck som ska ska smälta in från en intensiv vecka i ett tätbefolkat och kanske europas vargtätaste område.
- Politikerna och kyrkan i Rom har försökt att påverka människor att inte ge några pengar till tiggarna, då det bland annat visat sig att många av de handikkappade barnen hämtas från de forna öststatsländerna och utnyttjas fullt ut av hallikar, säger Eva Lind som arbetar inom Svenska kyrkan i Rom.
LEIF OLSSON
leif.olsson@daladem.se
ABRUZZO Ett myller av människor och bilar trängs kring de historiska byggnaderna i Rom. Förra veckan var 15 representanter från de regionala rovdjursgrupperna i Dalarna, Värmland och Gävleborg på en studieresa till den vargtäta regionen Abruzzo i bergskedjan Apenninerna och nationalparken Majella.
I det vackra bergsområdet som ligger cirka 20 mil från Rom har man slagit mynt av den rikliga förekomsten av varg i området.
Sedan området blev nationalpark för nio år sedan har vargarna varit en bidragande orsak till att den livsviktiga turistnäringen fått sig ett lyft. På köpet har en stor mängd arbetstillfällen skapats och inte minst har man satt fokus på att återskapa naturen i sitt ursprungsskick .
Det är varmt och fuktigt i Rom. Att samla erfarenheter och kunskap tar på krafterna.
De 15 representanterna som sitter med i bussen som slingrar sig fram i ett sagolikt landskap där vyerna ibland överträffar varandra, representerar de flesta intresseorganisationer som är ivnolverad i den svenska rovdjursrågan. Både för och emot vargens återkomst hemma i Sverige är man också.
Landshövdingens initiativ
Det är landshövdingen Ingrid Dahlberg som tagit initiativet till den här studiebesöket och ambitionen är bland annat att vi ska dela med oss och hämta erfarenheter hur man här gått tillväga för att öka kunskapen och accetansen för rovdjuren, berättar Marcus Elfström som är naturskyddshandläggare på länstyrelsen i Dalarna.
När busschaffören svänger in mot byn Caramanico med två tusen invånare passerar man smala bygator med vackra stenhus, en litet torg med springbrunnar. I utkanten av byn är det inkvartering på ett vandrarhem i ett av parkens centra.
På kvällen drar det späckade veckoschemat igång med välkomsttal och en officiell presentation av bland annat nationalparkens president.
Både den svenska deligationen och representanter från italienska nationalparken deltar aktivt i alla seminarium där diskussionerna naturligtvis handlar om illegal jakt, rovdjursförvaltning och inte minst hur man skapar en acceptans för rovdjuren hos lokalbefolkning.
Vissa kan man se skillnader i de båda ländernas ambition att ha och förvalta en livskraftig rovdjursstam, men det finns även likheter.
Nationalparken Majella som invigdes för nio år sedan har en areal på 74 000 hektar där bland annat tusentals med får, 10 000 människor och mellan 25-30 vargar ska samsas och leva tillsammans. I Sverige räknar man med att ett vargrevir är cirka 100 000 hektar.
Att det i Italien finns uppskattningsvis mellan 500-600 vargar i ett koncentrerat område kring bergskedjorna och att den alltid funnits i bergsområderna är kanske en förklaring till att vargen inte upplevs som samma hot som den gör bland vissa grupper av människor i Sverige.
Skillnad i jakt
Det finns även stora skillnader hur jakten bedrivs i i de båda länderna.
- I Italien är en hund en hund och en människa en människa, förklarade en av forskarna på nationalparken.
Samtidigt som nationalparken bildades så förbjöds all jakt i området. Den illegala jakten inom parken är heller inget man har problem med. En naturlig förklaring till det kan vara att man har 14 fast anställda parkvakter som har till uppgift att kontrollera att ingen tjuvjakt förekommer.
I gränsområderna till parken har man däremot stora problem med tjuvjakt på de djur som lämnar parkområdet. Det italienska rättssystemet ser även allvarligare på tjuvjakt inom nationalparkerna och det som sker utanför.
Ett grundläggande mål med bildandet av nationalparken är att man vill bevara höga naturvärden och samtidigt jobba mot turism för att minska utflyttningen. Att få en bra balans mellan naturen och en levande bygd. För att nå dit har man satsat en stor del av energin på att vinna acceptans hos lokalbefolkningen. Det handlar till exempel om att visa på alla fördelar med att nya arbetstillfällen skapas och att det faktiskt går att överbrygga problem med till exempel rovdjursangrepp på tamdjur.
- Ni riktar in er för mycket på målantal, istället borde ni satsa mera på att lösa och förebygga konflikter, påpekade Teodoro Andrisano från parkförvaltningen vid en av de svenska föreläsningarna.
Besök hos fåraherdar
Flera studiebesök hos fåraherdar och ett rovdjurscenter uppe i det vackra bergsområdet gav både kunskap och en god inblick hur parkledningens ambitioner gett resultat. Att skapa balans i naturen tar tid och kraft förstår man.
Tidigt på torsdagsmorgonen står biologen Simone Angfwed utanför vandrarhemmet och väntar i parkförvaltningens fyrhjulsdivn fyrhjulsdrivna. Det är samma fordon han hade när parkförvaltningen lämnade över sex eller sju valpar av vakthundsrasen Maremmano Abruzzeze till lokala fårbönder vid en cermoni tidigare under veckan.
- Jag får ofta frågan från kompisar vad jag transporterat i bagageutrymmet i dag, säger han med ett leende.
Lärorik vecka
Hans slutsats av det är att det faktiskt varit en lärorik vecka att få höra vad den svenska rovdjursdebatten ibland handlar om.
Det är varmt och fuktigt utanför centralstationen i Rom. Det känns faktiskt olustigt att stå där med en kamera och en dator i handen. Ett 30-tal tiggande kvinnor, handikappade barn och ungdomar sitter och går omkring i myllret av bilar och stressade människor.
På flyget hem är det många intryck som ska ska smälta in från en intensiv vecka i ett tätbefolkat och kanske europas vargtätaste område.
- Politikerna och kyrkan i Rom har försökt att påverka människor att inte ge några pengar till tiggarna, då det bland annat visat sig att många av de handikkappade barnen hämtas från de forna öststatsländerna och utnyttjas fullt ut av hallikar, säger Eva Lind som arbetar inom Svenska kyrkan i Rom.
LEIF OLSSON
leif.olsson@daladem.se
Arkiv med artiklar relaterade till: "Italiensk", "Nationalpark"
