| Dalarna |  |
Avesta | |
Borlänge | |
Falun | |
Gagnef | |
Hedemora | |
Leksand | |
Ludvika | |
Mora | |
Rättvik | |
Smedjebacken | |
Säter | |
Västerdalarna |
Sveriges röst har tystnat
Den svenska rösten i världen har tystnat. Det skriver Göran Hägglund, partiledare för Kristdemokraterna.
Svensk utrikes- och säkerhetspolitik måste sluta förlita sig på att FN alltid fattar rätt beslut eller att FN aldrig kan göra fel, skriver han i dagens debattartikel i Dala-Demokraten.
Efter att ha läst två färska dokument om säkerhetspolitiken från socialdemokraterna och vänsterpartiet bekräftas bilden av en passiv regering och ett världsfrånvänt vänsterparti.
I sitt nya internationella program från slutet av förra året skriver socialdemokraterna väldigt mycket om vad de tycker och tror om världen, en del om vad de vill och desto mindre om hur det ska åstadkommas.
Texten är typiskt för ett regeringsparti utan tydlig och kontinuerlig säkerhetspolitisk agenda, utan handlingskraft och engagemang.
Svensk utrikes- och säkerhetspolitik måste bygga på något mer än att säga ja eller nej till andras förslag.
Socialdemokraterna bröt i den senaste försvarsuppgörelsen en lång tradition av blocköverskridande enighet kring försvaret. Istället gjorde man upp med kommunister och försvarsfientliga miljöpartister.
Kristdemokraterna ser detta som en allvarlig och långsiktig trovärdighetsförlust för svensk säkerhetspolitik, medan socialdemokraterna uppenbarligen
ser området som en maktpolitisk spelbricka bland många andra.
Om vänsterpartiet kan man säga desto mer. I sin valplattform för 2006 kraftsamlar vänsterpartiet traditionsenligt på vad de inte vill och vad Sverige inte ska göra. Sverige ska inte vara med i EU, Sverige ska inte delta i den nordiska snabbinsatsstyrkan, Sverige ska inte delta i det fredsbevarande arbetet i Afghanistan, Sverige ska avbryta Natosamarbetet, Sverige ska aldrig godkänna, än mindre delta i, militära insatser utan FN-mandat - även om det är enda sättet att skydda utsatta människor. Vad vänstern vill är i vanlig ordning är att fördöma USA och Israel. USA nämns fem gånger i texten men inte en enda namngiven diktatur kritiseras. Kanske är intet annat att vänta av ett parti som väljer in Sveriges största Castrokramare i partistyrelsen. Vi ser EU:s snabbinsatsstyrkor som ett av FN efterfrågat säkerhetsinstrument, men vänsterpartiet kallar det “militarisering” av det EU de vill lägga ned. När vi förfäras av den iranske presidentens djupt oroväckande och förfärande antisemitiska utspel
vill vänsterpartiets representant i EU-nämnden problematisera uttalandet! Exemplen kan radas upp och visar på en röd tråd. Strukturen går före människan.
Medan Kristdemokraterna och de andra partierna i Allians för Sverige alltid ställer människan före stater, sitter partierna i den trötta Vänsterkartellen fast i åldrade åsikter om hur världen ska fungera.
Svensk utrikes- och säkerhetspolitik kan inte förlita sig på att FN alltid fattar rätt beslut eller att FN aldrig kan göra fel.
FN måste reformeras därför att FN behövs.
Folkrätten innehåller principkrockar som i extremfall kan försvåra insatser för att rädda liv. Militära insatser är inget att ta lätt på, men inte heller räcker alltid sanktioner och politiska hot för att kommunicera med repressiva diktaturer.
Den svenska rösten i världen har tystnat. Handlingskraft, konsekvens, ett tydligt signalspråk och en klar rågång mellan demokrati och diktatur är styrkor i utrikes- och säkerhetspolitiken. De staters regeringar som inte kan formulera egna handlingslinjer och istället inväntar andras förslag tappar inflytande i det internationella samfundet. Partierna på vänsterflanken är förenade i sin oförmåga att gjuta liv och energi i den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken.
Den svenska rösten i världen har tystnat. Det skriver Göran Hägglund, partiledare för Kristdemokraterna.
Svensk utrikes- och säkerhetspolitik måste sluta förlita sig på att FN alltid fattar rätt beslut eller att FN aldrig kan göra fel, skriver han i dagens debattartikel i Dala-Demokraten.
Efter att ha läst två färska dokument om säkerhetspolitiken från socialdemokraterna och vänsterpartiet bekräftas bilden av en passiv regering och ett världsfrånvänt vänsterparti.
I sitt nya internationella program från slutet av förra året skriver socialdemokraterna väldigt mycket om vad de tycker och tror om världen, en del om vad de vill och desto mindre om hur det ska åstadkommas.
Texten är typiskt för ett regeringsparti utan tydlig och kontinuerlig säkerhetspolitisk agenda, utan handlingskraft och engagemang.
Svensk utrikes- och säkerhetspolitik måste bygga på något mer än att säga ja eller nej till andras förslag.
Socialdemokraterna bröt i den senaste försvarsuppgörelsen en lång tradition av blocköverskridande enighet kring försvaret. Istället gjorde man upp med kommunister och försvarsfientliga miljöpartister.
Kristdemokraterna ser detta som en allvarlig och långsiktig trovärdighetsförlust för svensk säkerhetspolitik, medan socialdemokraterna uppenbarligen
ser området som en maktpolitisk spelbricka bland många andra.
Om vänsterpartiet kan man säga desto mer. I sin valplattform för 2006 kraftsamlar vänsterpartiet traditionsenligt på vad de inte vill och vad Sverige inte ska göra. Sverige ska inte vara med i EU, Sverige ska inte delta i den nordiska snabbinsatsstyrkan, Sverige ska inte delta i det fredsbevarande arbetet i Afghanistan, Sverige ska avbryta Natosamarbetet, Sverige ska aldrig godkänna, än mindre delta i, militära insatser utan FN-mandat - även om det är enda sättet att skydda utsatta människor. Vad vänstern vill är i vanlig ordning är att fördöma USA och Israel. USA nämns fem gånger i texten men inte en enda namngiven diktatur kritiseras. Kanske är intet annat att vänta av ett parti som väljer in Sveriges största Castrokramare i partistyrelsen. Vi ser EU:s snabbinsatsstyrkor som ett av FN efterfrågat säkerhetsinstrument, men vänsterpartiet kallar det “militarisering” av det EU de vill lägga ned. När vi förfäras av den iranske presidentens djupt oroväckande och förfärande antisemitiska utspel
vill vänsterpartiets representant i EU-nämnden problematisera uttalandet! Exemplen kan radas upp och visar på en röd tråd. Strukturen går före människan.
Medan Kristdemokraterna och de andra partierna i Allians för Sverige alltid ställer människan före stater, sitter partierna i den trötta Vänsterkartellen fast i åldrade åsikter om hur världen ska fungera.
Svensk utrikes- och säkerhetspolitik kan inte förlita sig på att FN alltid fattar rätt beslut eller att FN aldrig kan göra fel.
FN måste reformeras därför att FN behövs.
Folkrätten innehåller principkrockar som i extremfall kan försvåra insatser för att rädda liv. Militära insatser är inget att ta lätt på, men inte heller räcker alltid sanktioner och politiska hot för att kommunicera med repressiva diktaturer.
Den svenska rösten i världen har tystnat. Handlingskraft, konsekvens, ett tydligt signalspråk och en klar rågång mellan demokrati och diktatur är styrkor i utrikes- och säkerhetspolitiken. De staters regeringar som inte kan formulera egna handlingslinjer och istället inväntar andras förslag tappar inflytande i det internationella samfundet. Partierna på vänsterflanken är förenade i sin oförmåga att gjuta liv och energi i den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken.
Arkiv med artiklar relaterade till: "Sveriges"
