| Dalarna |  |
Avesta | |
Borlänge | |
Falun | |
Gagnef | |
Hedemora | |
Leksand | |
Ludvika | |
Mora | |
Rättvik | |
Smedjebacken | |
Säter | |
Västerdalarna |
Familjen Bra är så bra!
När jag läser Alliansens nya rapport om familjepolitiken går tanken faktiskt till Joakim Pirinens smått klassiska pjäs Familjen Bra. I den underbara familjen var ju allt så bra, så trevligt och så fantastiskt - bra. Alla log mot varandra. Men mot slutet av pjäsen mådde varenda åskådare illa av denna hemska familjelycka.
Är det kristdemokraterna som har bestämt tonen i Alliansens familjepolitiska grundsyn, som de fyra partierna nu kommit överens om? Ja, det verkar så. Här framstår nämligen familjen som alltings nav, samhällets eviga urcell, och inte mycket framkommer om att familjen är och förblir är en tudelad institution: I familjens sköte förekommer också de mest förfärliga övergreppen, där odlas ofta de mest traditionella könsrollerna.
Historiskt sett är det därför så att de offentliga insatserna har stått för ett nödvändigt ljus i det mörker som skulle uppstå om Familjen lämnades åt sig själv.
Det står en air av konservatism över Alliansens familjepolitik och inte bara det: Den vilar på en solid sockel av gamla tiders lösningar, nämligen i form av pigavdragen. Just kombinationen av skatteavdrag för hushållsnära tjänster - som gynnar dem som har det bättre ställt och aldrig svarar på frågan om vem som ska städa åt pigan - och det kommunala vårdnadsbidraget ger Alliansens familjepolitiska överenskommelse en kristallklar ton av det gamla, omoderna Sverige. Folkpartiets tidigare, progressiva syn på familjepolitiken har definitivt trängts undan.
Ett tredje ben för denna familjepolitik är också öppnandet av religiösa förskolor. Därmed försvagas själva den progressiva motorn i familjepolitiken: en barnomsorg för alla, där det moderna livets impulser når varje barn. Lägg därtill idén om en barnomsorgspeng, som på sikt kommer att segregera och skilja barn ur olika samhällsgrupper åt.
Kvinnofälla - det blir säkert kodordet i vänsterblockets kritik av denna borgerliga familjepolitik. Och det är sant: Fler låglönejobb i hushållssektorn, fler lågavlönade kvinnor som väljer att stanna hemma. Men Alliansens förslag handlar dessutom om något djupare: En oförmåga att bejaka själva moderniteten och - i synnerhet från kristdemokratins sida - en ren ovilja mot att sådana frågor på allvar diskuteras. Med Alliansens familjepolitik försvagas det där sköra bandet mellan individen och det gemensamma och slagordet för denna konservativa marsch tillbaka till det förflutna heter Valfrihet.
Familjen Bra myser - och vi borde rygga tillbaka.
Göran Greider
När jag läser Alliansens nya rapport om familjepolitiken går tanken faktiskt till Joakim Pirinens smått klassiska pjäs Familjen Bra. I den underbara familjen var ju allt så bra, så trevligt och så fantastiskt - bra. Alla log mot varandra. Men mot slutet av pjäsen mådde varenda åskådare illa av denna hemska familjelycka.
Är det kristdemokraterna som har bestämt tonen i Alliansens familjepolitiska grundsyn, som de fyra partierna nu kommit överens om? Ja, det verkar så. Här framstår nämligen familjen som alltings nav, samhällets eviga urcell, och inte mycket framkommer om att familjen är och förblir är en tudelad institution: I familjens sköte förekommer också de mest förfärliga övergreppen, där odlas ofta de mest traditionella könsrollerna.
Historiskt sett är det därför så att de offentliga insatserna har stått för ett nödvändigt ljus i det mörker som skulle uppstå om Familjen lämnades åt sig själv.
Det står en air av konservatism över Alliansens familjepolitik och inte bara det: Den vilar på en solid sockel av gamla tiders lösningar, nämligen i form av pigavdragen. Just kombinationen av skatteavdrag för hushållsnära tjänster - som gynnar dem som har det bättre ställt och aldrig svarar på frågan om vem som ska städa åt pigan - och det kommunala vårdnadsbidraget ger Alliansens familjepolitiska överenskommelse en kristallklar ton av det gamla, omoderna Sverige. Folkpartiets tidigare, progressiva syn på familjepolitiken har definitivt trängts undan.
Ett tredje ben för denna familjepolitik är också öppnandet av religiösa förskolor. Därmed försvagas själva den progressiva motorn i familjepolitiken: en barnomsorg för alla, där det moderna livets impulser når varje barn. Lägg därtill idén om en barnomsorgspeng, som på sikt kommer att segregera och skilja barn ur olika samhällsgrupper åt.
Kvinnofälla - det blir säkert kodordet i vänsterblockets kritik av denna borgerliga familjepolitik. Och det är sant: Fler låglönejobb i hushållssektorn, fler lågavlönade kvinnor som väljer att stanna hemma. Men Alliansens förslag handlar dessutom om något djupare: En oförmåga att bejaka själva moderniteten och - i synnerhet från kristdemokratins sida - en ren ovilja mot att sådana frågor på allvar diskuteras. Med Alliansens familjepolitik försvagas det där sköra bandet mellan individen och det gemensamma och slagordet för denna konservativa marsch tillbaka till det förflutna heter Valfrihet.
Familjen Bra myser - och vi borde rygga tillbaka.
Göran Greider
Arkiv med artiklar relaterade till: "Familjen"
