Hon tovar blomrankor och - visenttjurar.
Hon återger forsande vattenfall i silkestråd och siden och hon skapar bilder med tygstycken av ylle och linne.
Siv Johansson är bildkonstnär med rötter i Avesta, men med den norrländska naturen som inspiration.

Under ett par veckor visas just nu hennes alster i Avestas konsthall. Det handlar framför allt om tovade bilder, utan likhet med vad som traditionellt förknippas med tovning.
– Nej, det här är inga grå, otympliga hattar eller varma sockor, medger Siv.

– I Sverige gnuggar vi ju gärna ullen för att den ska tova ihop. Mina bilder - med ull som jag oftast köper färdigfärgad - tovar jag genom att rulla ullstyckena.
Redan på 70-talet gick Siv en kurs för att lära sig hantverket och tekniken. Genom att också lära av hur man på andra håll i världen tovar, har Siv utvecklat sitt sätt att jobba med sina ullbilder.
Men med åren har hon också utvecklat sin textila konst genom broderier där hon binder ihop tygbitar med stygn i olika färger och längd.
– Jag tror absolut att broderandet är på väg tillbaka. Men i en ny form. Idag blandas material och tekniker på nya, spännande sätt, säger Siv som själv återgett både Silverfallet i Björkliden och vyn över Lapporten i Abisko med nål och tråd.

De norrländska vyerna är naturliga för Siv trots att hon växte upp i Dalarna och Avesta.
– Men jag flyttade runt en hel del innan jag kom till Boden där jag bott sedan 1984. Där har jag jobbat främst som sjukgymnast men under senare år också om KBT-terapeut. Det är härligt att jobba med människor.

Men ditt skapande då?
– Det här gör jag på min fritid. Och det har blivit ganska många utställningar med åren. Att sy och brodera är avkoppling för mig. Ett meditativt arbete även om det tar tid. Bara bilden med Silverfallet tog mig minst 50 timmar att sy.

Kerstin Eriksson
kersitn.eriksson@daladem.se