Några stenkast från riksvägen och någon kilometer från Avestas centrum ligger Sländan. En jättelik sambands-central insprängd i bergrummet, som på sin tid var utrustad för att ta emot nära hundra personer med allt från sängar och duschar till matplatser och sambandscentral.
En samlingsplats för de viktiga samhällsfunktionerna i händelse av krig.
Nu ska skyddsrummet saneras och plomberas sedan det länsats på koppar och lagts under vatten två gånger.
DD fick göra ett besök ner i berget innan det stängs för alltid.
För de svenskar som levde och växte upp på 60-talet finns säkert texten Om kriget kommer i väl bevarat minne. Längst bak i telefonkatalogerna men också i form av skyltar uppspikade i trappuppgångar skulle det ge information om vart alla skulle ta vägen – om kriget kom.
Sländan var samlingsplatsen för de viktigaste funktionerna i samhället i Avesta. Där skulle kommunstyrelse och ledningsgrupp med polis, räddningstjänst och näringsliv samlas.
Sländan byggdes som ett fristående hus långt ner i bergrummet, med luftspalter mellan hus- och bergvägg för att dämpa eventuella stötvågor.
Sländan utgjordes av två våningar, totalt 1000 kvadratmeter, där matsal och sambandscentral återfanns på övre våningen medan de regelrätta arbetsplatserna återfanns på under plan.
Lyckligtvis behövde skyddsrummet aldrig göra skäl för sitt namn. När det kalla krigets dagar var över, lämnades Sländan, utan att ha behövt nyttjas i skarpt och utvecklat läge.
Klockan i sambandsrummet stannade på 17 minuter i åtta. Dörrarna stängdes och låstes och Sländan lämnades i något av en evig törnrosasömn.
Och så uppfattas lokaler fortfarande, trots inbrott och översvämningar. Visst ligger det ett lager av smuts och lera över lokalerna, men man kan likväl se telefonväxelns färdigkopplade samtal, receptionens uppslagna telefonkatalog, radiooperatörernas utrustning, den upphängda kommunkartan, de svarta bakelittelefonerna, madrasserna i sängarna, den stora Elektrolux- dammsugaren i städskåpet, toaletter med svarta ändringar, taktiktavlan, hålkorten, senap- och ketchupflaskorna – modell äldre – på matsalsdisken, en kvarglömd Fors fruktsoda, soldathjälmar och snuskburkar.
Allt ligger kvar där det lämnats.
För något år sedan bröt sig någon in i bergrummet och stal all koppar. Även kopparen i ledningarna som höll vattenpumparna igång. När de lämnade Sländan översvämmades bergrummet. När det upptäcktes beslutade kommunen att sanera lokalen för att sedan stänga den för gott. Men innan det hann verkställas gästades rummet av nya gäster som lämnat sina märken och orsakat nya översvämningar.
– Nu misstänker vi att någon dumpat diesel här, för det låg ett fem centimeter tjockt oljelager ovanpå vattnet när vi kom in här senast. Och här luktar fortfarande olja, säger Avestas tekniske chef Mikael Jansson som var DD:s ciceron ner i berget.
Han har fått i uppdrag att slutföra plomberingen av Sländan.
– Upphandlingen är klar. Den ska bara vinna laga kraft innan arbetet kan ske.
När sanering av oljor och asbest utförts och väggar och tak plockats ner ska naturen själv få ta över bergrummet.
– Då kommer bergrummet att sakta vattenfyllas av sig självt.
Därmed förblir alltså Sländan något av en larv, som, dessbättre, aldrig fick utvecklas till en riktig dagslända.
Kerstin Eriksson
kerstin.eriksson@daladem.se
