Blev i veckan inbjuden till en grupp pensionärer som ägnade sitt nya civilstånd åt att studera media. De ville fråga mig om mitt arbete och kriminalitet i allmänhet men främst om aktuella fall som Alm, Flink, Eklund - och allra mest om Quick.
Det gav tillfälle till ett experiment. Vad visste de om hans bakgrund? Jag berättade om Quicks obestridliga brottslighet: Pojköverfallen i tonåren, våldtäktsserien -69 krönt med våldtäkten och strypningen av en nioåring på lasarettet, knivskärningen i Uppsala -74, överfallen som avslöjats först under mordutredningarna, gisslanrånet i Grycksbo och fram till beslaget av barnporr i hans rum på Säter 1994. Att Quick lämnade två av de här offren i tron att han dödat dem.
Nej, om detta visste mina värdar nästan ingenting. Och upprördes över att inte göra det. Vilket är fullt naturligt.
Samtidigt är det förstås skrämmande att den dominerande bilden av Quick och utredningar är så falsk att mina värdar inte kände till vad jag berättade. Så går det när inte ordet är fritt. Det var en trevlig sammankomst med intressanta diskussioner och fick mig att än mer se fram mot min egen pensionering.
Apropå Quick hamnade mitt förra inlägg på nätsajten Newsmill där den följts av en debatt med Quicks försvarare Thomas Olsson. Intresserade läsare kan gå in på www.newsmill.se/artikel/2010/10/06/thomas-olsson-far-med-osanning-precis-som-hannes-r-stam.
Nu är det torsdag och i morgon kväll drar jag på älgjakt varför det knappast kommer något nytt på bloggen förrän efter 18 oktober. Ha det bra!
Gubb Jan
