En av sista dagarna under Linda-rättegången kom Leif GW Persson fram till mig, skrockade belåtet och berättade att åklagaren Eva Finné stod i begrepp att lägga ner åtalet i Rörshytte-målet.
Han förklarade vidare, lika belåten, att riksåklagaren sen skulle se till att alla Quick-mål restes och las ner.
Några dagar senare la Finné ner Rörshytte-målet.
Utan att hålla ett enda förhör.
Hur visste GW?
Målets bästa bevis är blodutstrykningar på offrets undertröja, hittade först sedan Quick berättat att han efter mordet smekt den döda kroppen innanför kläderna.
Ett tekniskt, oemotsägligt bevis.
Finns det till detta nån annan förklaring än Quicks?
Att det fyndet gjorts visste inte hovrättspresidenten dagen efter han beviljat resning. Och sa att hans ovetskap om det kunde vara grund för överklagande av beviset.
Chefsåklagare Fredrik Skoglund i Falun insåg betydelsen i missen och for till Stockholm för att diskutera just ett överklagande med riksåklagaren.
Riksåklagaren sa nej.
I stället fick Finné lägga ner åtalet.
Nu har hovrätten beviljat Quick resning också i Therese-målet. Än en gång sedan aktörerna valt att bortse från fakta.
Snart utser RÅ en ny åklagare som kan förväntas lägga ner åtalet.
Är inte nånting ruttet med det här..?
Så här i efterhand erinrar jag mig att jag åtskilliga gånger med RÅs specielle Quick-åklagare, Björn Ericson, diskuterat blodfläckarna på tröjan och värdet i dem.
Han vet värdet.
Ändå nämner Ericson dem inte ens i sin så kallade ”förklaring” till hovrätten.
Varför mörkar en åklagare målets bästa bevis??
Nå, det kunde ju vara någon slags miss.
Men det här fortsätter.
Therese-målet innehåller fler exklusiva omständigheter. Några bortförklaras men de flesta ignoreras helt enkelt, av både Ericson och domstolen.
Ett bevis är speciellt - hundsöken.
Quick har berättat hur han dödat flickan, styckat kroppen och sen gömt kroppsdelarna för att ett år senare åka dit och bränna upp dem. Rester av eldar bekräftar bränningen. Sen markerar då hundar att det funnits kvarlevor av människa både i brandresterna och på ställen där Quick sagt sig ha deponerat kvarlevorna.
Återigen - finns det någon annan förklaring?
Varför markerar hundarna just där?
Vad markerar de för om det inte är som Quick sagt?
Jag har högst personligen till Björn Ericson skickat protokoll från tester av hund, gjort av en arkeolog i Johan-utredningen. Intressant läsning.
Ericson kunde ha åkt till Örjeskogen med nya hundar och kontrollerat tillförlitligheten såväl hos dem som hos de gamla söken. Gjort andra experiment.
Han gjorde ingenting.
I Inlagan till hovrätten nämner Ericson över huvud taget inte hundsöken. Vilket gör att hovrätten kan skriva att ”det saknas helt stödbevisning”.
Än en gång - varför utelämnar en åklagare ett tydligt bevis?
Resningbeslutets tyngdpunkt ligger nu i att eventuellt alibi inte utretts och att det saknas förhör med Quicks kompanjon i kioskrörelsen i Grycksbo.
Åter en grav missbeömning.
Ett sådant förhör hölls nämligen 15 november 1996. I fem timmar avhandlas bland annat oklarheter om noteringar i kassaboken, rutiner i kiosk och i bokföring. Kompanjonen berättar att Quick var den som styrde och att bokföring ibland upprättades i efterhand. Exempelvis vid helger när hans bror ibland skötte kiosken. Av bokföringen framgår dessutom att brodern fick lön fredagen efter helgen när Therese försvann.
Varför utelämnas det här?
Kan det vara möjligt att påstå sig ha granskat materialet och missa det här??
Som jag sa - nånting är ruttet i det här...
Sen vill jag sluta med att svara den kommentator som efter förra inlägget i ämnet uppmanade mig att lära mig läsa, då jag inte sett nya omständigheterna i målet. Det beror nu inte på att jag inte kan läsa utan på att det inte finns några sådana. Det är möjligt att kommentatorn, hovrätten och Björn Ericson tror att det är så men det är under alla förhållanden fel.
Vilket inte är det enda felet i det här sammanhanget.
//
Gubb Jan
