Jag sitter på Maritas kontor och tittar på sessionens votering på gud vet vad, för det är så mycket, på interntv. Idag har det varit en förvånansvärt lugn dag om man jämför med igår, jag har till och med haft tid att sitta ner. För tillfället är det bara dötid och den spenderas på kontoret. Jag funderade på att gå och tappa bort mig någonstans i byggnaderna men jag känner mig själv och drabbas lätt av panik om jag inte skulle hitta tillbaka. Kanske vill någon hänga på och ta en kopp kaffe. Det skulle vara kul att gå ut en sväng också men jag har inte behörigheten att gå tillbaka in själv i parlamentet, vilket är förståligt.
Här har de samma säkerhetssystem som på en flygplats och eftersom jag oftast fastnar i dem pg a skruvar i högerknät så har jag varje morgon en nervösklump i magen. Hittils har det gått bra, det är bara att le och gå vidare, men om någon stannar mig och pratar franska så är jag lost. Alla verkar ta förgivet att man kan prata franska vilket jag tycker är helt befängt eftersom det finns alla nationaliteter under dessa tak. Plus att jag inte ser fransk ut, man kan tycka att det ljushuvudet borde vittna om en något mer nordlig härkomst men icke. Jag försöker kommunicera med de få ord jag kan men jag är väldigt medveten om att det oftast blir fel med ett fult, försvenskat uttal. Hela situationen när man bli tilltalad och man kan inte för allt i världen ens gissa vad det kan tänkas handla om är jobbigt och det händer flera gånger varje dag.
Dagen blir kortare än den igår vilket är behövligt för jag är lite slut i huvudet efter dessa dagar som varit fullbokade från morgon till sena kvällen. Vid 18 ska jag, Marita och Lisbeth (som jag fått bo hos de första dagarna) ut och äta på någon restaurang i närheten. Flytten blev ändrad igen och imorgonbitti innan Joe Biden ska jag ta med mig mina väskor och rulla en bit nedför gatan.
I parken som ligger tvärs över gatan från där jag bor och kommer flytta så ska det tydligen finnas gröna papegojor... Chocktillstånd, jag trodde inte att det fanns vilda papegojor i europa. Okunskap ja, men ärligt visste ni det?
Emilia