Det är inte bara jobb som står på schemat under denna praktik, tack och lov. Förutom några promenader med Sigge i parken så har jag tillsammans med Emma från kontoret gjort staden på lördagen. Det var galet roligt och kanske drog vi våra kort lite för mycket. Hur ska jag få med allting hem? Det luktar övervikt på resväskan lååång väg. Vi får väl se hur det går med den saken.
Bryssels shoppingutbud är enormt och vi hann inte ens med hälften men det räckte gått och väl kan jag lova. Jag blev även tvingad under mordhot att käka en Belgisk våffla innan jag åkte hem, inte så dumt faktiskt men väldigt mättande. Det är ungefär fyra svenska våfflor i en plus att den är gräddad i vad jag antar är sirap och socker, hjälp. Det blir många plågsamma minuter på ett löpband... Jag måste erkänna att lunchen inte heller var så mycket bättre, enorma köttbullar i tomatsås och pommes, vad är det som händer? Dags för skärpning! Vi skyllde på att jag var på semester och det räckte för att äta en riktigt god lunch och sedan gå tillbaka till synd med visakort. Jag gillar!
Roligt att jag shoppar i Bryssel och den enda affären jag spenderade pengar i vad H&M. Till mitt försvar så fick jag tag på mycket fint från the garden collektion, som sedan länge varit slut i Sverige, i alla fall de riktigt fina grejerna. Jag är riktigt nöjd! Kvällen var lugn och spenderades hemma med Paula, Peter och Sigge. God mat, gott vin och en film. De är så otroligt snälla och trevliga mina värdar, jag blir bortskämd upp över öronen.
Söndag. Sova ikapp och äta stor söndagsfrukost. Jag håller med Peter om att det är det bästa, gott om tid och alltid smarriga saker att välja på!
Efter det tog den lilla motionärsdjävulen tag i mig och äntligen ett rejält pass med löpning i parken. Trots att jag ville dö de första tio minuterna så blev jag peppad av det fina vädret och alla andra duktiga motionärer. Det är inte som i dalarnas djupa skogar, där träffar man inte en själ på flera km om ens alls. Här i parken är det flera hundra människor samtidigt på helgerna, det gav mig prestationsångest som resulterade i att jag bet ihop och grät lite på insidan i slutet på tredje varvet. Tre varv, okej nästan bara flack förutom en och annan trappa men det resulterade i runt 9km enligt Peter och det litar jag på! Klapp på ryggen, bra gjort mig själv.
På söndagar är nästan alla affärer stängda. För en visakortssyndare som jag är det bra om än en liten värk i hjärtat, men det är nog mest bra tror jag. Jag tänker på resväskan.. Även om det är stängt, till och med mataffärer, så är det lite caféer och sånt öppet och det är fullt med folk ute på gatorna och i parkerna. Det är nu man har tid att umgås och spendera tid med nära och kära. Så nu slänger jag på den nya jeansjackan, solglasögonen och beger mig ut tillsammans med Paula och Peter för äventyr i kvarteret.
Emilia
