Efter en heldag på parlamentet, den är inte slut än, så har jag fått den största respekt för alla människor som arbetar här. Det är inte bara parlamentariker, de utgör nämligen bara ca 700 av de 6000 personer som jobbar på Euparlamentet. Det är allt från personal i informationsdisk, säkerhet och politiska sekreterare. Idag har jag fått prova på det sistnämnda när jag har suttit med i inte mindre än tre utskott.
På det första mötet som började kl 09.00 imorse så hade miljöutskottet som Marita sitter med i votering i diverse olika förslag. Detta tog nästan två timmar och jag, tillsammans med en trevlig tjej som heter Maja, satt och fyllde i hur voteringen gick. De röstade om över 300 olika tillägg till förslag. Det blev alltså mycket skriva men det handlade om intressanta saker såsom olaglig skövling av regnskogen och försäljning av olagligt virke i Eu.
Det andra utskottet handlade om hantering av säkerhet på internet. För att vara ärlig var detta något jag inte förstod mycket av och det var invecklat. Plus att det låg före maten och tro mig, är man rejält hungrig så är utskottsdebatt Väldigt svårt att förstå.
Lunch åts i euparlamentets egen matsal/restaurang. Jag blev förvånad över hur livlig den var och att den faktiskt liknade skolmatsalen hemma, långa köer, bord uppradade efter varandra och jobbigt att sitta ensam. Som tur var så var jag inte det utan jag fick sällskap av Maritas assistent Kristoffer.
Jag kom nyss tillbaka från den mest intressanta debatten, hittils, idag. Det var utrikesutskottet som hade debatt med Kosovos utrikesminister om hur de ska gå tillväga för att bli ett euland. Saker som internationell domstol, Serbien och korruption nämndes mer än en gång och det blev ett mindre slagfält av ord...
Tillbaka till det jag sa om att jag är riktigt imponerad över alla som jobbar här. I salarna där man har debatt och votering, ja de ser ut som på tv, så finns det ljudisolerade rum med glasruta riktat mot alla som sitter där inne. Inne i dessa rum sitter tolkar. Ett rum för varje språk, och med hjälp av lurar i öronen kan man lyssna på debatten på sitt etet språk eller vilket språk du vill, alla som drar långa monologer pratar inte engelska. Det är enormt imponerande att de kan översätta alla språk som pratas med en fördröjning på inte mer än en halv sekund, så idag har jag lyssnat på votering och enkla debatter på spanska.
Jag vill aldrig åka hem. Jag har blivit så väl mottagen här av alla snälla medarbetare som jobbar på fjortonde våningen. De är alla så hjälpsamma och jag känner mig som en i gänget, även om jag är långt ifrån lika kunnig som de är. Det är inget vanligt 7-5 jobb men de är alla så passionerade och de brinner för de arbetet de utför. Jag undrar och jag kommer hamna på ett jobb där jag med glädje kan jobba lika hårt som de gör, jag hoppas det.
Nu kl 18.00 är det ett möte med utskottet som behandlar frågor om människors internationella rättigheter, dagen ämne är trafficing och det ska bli riktigt intressant. Arbetsdagen avslutas tillsammans med Marita på någon restaruang någonstans i Bryssel.
Trevlig kväll allihop,
Emilia
