Egentligen var det en av 40 diskussionskvällar hos borlängevänstern. Men till den här hade åtta medlemmar av Svenska Motståndsrörelsen anmält intresse. I sig ett förtäckt hot.
Det höjde intresset och gav enighet från vänstern till moderaterna.
Några motståndsmän dök aldrig upp. Åtminstone inte så det märktes. Längst till höger i vänsterhörnet fanns i stället moderaten Bo Ågren som applåderade inititativet och hyllade resonemanget om och fördömandet av vad Leif Lindström kom att döpa till ”okynnesrasismen”.
– Ni har era organisationer. Utnyttja dem. Men man får heller inte gömma sig bakom facket, uppmanade Ågren.
Facket och rasismen
var själva temat för kvällen. En panel bestående av Sture Bergwall, Jocke Norelius och Per Svantes från järnbruksklubben på SSAB och Sonny Waern från Kvarnsveden redogjorde för sina erfarenheter från arbetet för jämställdhet och mot rasism i sina respektive organisationer. för att sen ställa sig till svars på frågor från publiken.
Det var påtagligt konfliktfritt. Alla var överens.
Alla var dessutom överens om att situationen förvisso inte var bra. Att det bland medlemmarna i facket fanns folk som dagligen går till jobbet och mår illa på grund av vad som sägs vid arbetsbänken eller kaffebordet. Påhittade historier som tillåts bli fakta
Medlemmarna
i panelen höll med men medgav samtidigt att detta är ett svårbekämpat problem för facket som organisation.
– Ofta når det här oss som ett rykte. Då är det svårt att göra något åt och det är synd, som Jocke Norelius uttryckte det.
Flera talar underströk vikten av att utrota den här vardagsrasismen. Sonny Waern berättade hus hans organisation medvetet försökt få in utomeuropeisk arbetskraft för att bredda kunskapen. Hur bara själva närvaron av en bosnisk invandrare i ett arbetslag utrotat all ”okynnesrasism” där.
Motståndsmännens
frånvaro fick ersättas av deras offer. Från Falun och med färska erfarenheter från förra helgens bråk i Ludvika som gav honom en flaska i huvudet kom Daniel Riazat och delgav sina erfarenheter.
Han varnade framför allt för underskattning av den extremhöger vad som kallar sig Svenska Motståndsrörelsen utgör.
– Polisen tyckte inte att det fanns någon hotbild mot en antirasistisk demonstration i Ludvika. Det tyckte de inte nu heller. Vi fick veta att de var så få. De kanske är få, men de talar för många. Många sa också att Sverigedemokraterna var få. Nu är de i riksdagen, sa Riazat.
Gubb Jan Stigson
