På ett ögonblick förvandlades livet för Ulla Petersson. Från att vara en aktiv kvinna som på egen hand klarade alla sysslor till att behöva hjälp med allt.
Genom träning och med en dos jävlar-anamma har hon kunna ta sig tillbaka.
n Nu klarar hon det mesta i vardagen på egen hand igen
Det var den 20 maj 2009 som Ulla Petersson drabbades av en stroke.
– Jag hade precis kommit hem efter ha firat min 70-års dag i Tallinn, säger hon.
Hela vänstra sidan av kroppen hade som en följd av stroken blivit förlamad. Efter nästan två månader på Avesta lasarett fick hon komma hem till bostaden i Hedemora. Redan från den första dagen var hon inställd på att börja träna för att komma tillbaka till livet.
– Muskler är färskvara, de försvinner snabbt men att bygga upp dem tar en förfärlig tid, säger hon.
Det tog dock tre månader innan hon kunde börja att träna.
Hon beskriver den första tiden hemma som ovärdig.
– Jag hade hemtjänst fem gånger om dagen, sju dagar per vecka, säger hon.
Gå på toaletten, komma ur och i säng, att klä sig, allt behövde hon hjälp med.
Hon räknade under en månad till 80 olika personer som hjälpte henne. Ulla Petersson säger att med så många blir det inte någon kontinuitet.
Det värsta var dock att många pratade över huvudet på henne.
– De frågade varandra; vad säger hon, vad vill hon, säger Ulla Petersson, de skulle ju pratat med mig.
Hon blir ledsen över att många sätter likhetstecken mellan att sitta i rullstol och vara dum i huvudet. Hon efterlyser respekt och hänsyn.
– Vi måste hjälpas åt.
Ulla Petersson beskriver sig själv som en kvinna med mycket jävlar-anamma i. Och det är förklaringen till att hon idag sköter sig i stort sett själv. Två gånger per vecka får hon hjälp av hemtjänsten, då handlar det om att komma ut på promenad eller att besöka biblioteket.
Hon har haft fokus på träning. Redan när hon låg på lasarettet bad hon att få komma ned och träna i varmvattenbassängen. Efter att ha fått nej några gånger blev det till slut ja.
– Det var jätteskönt.
Hemma i Hedemora tog hon kontakt med vårdcentralen och fick komma dit och träna och fick även komma till varmvattenbassängen som finns på Skönviksområdet.
Ulla Petersson berättar hur hon fick hjälp av sjukgymnasten, att hon satt vid en ribbstol och tränade och att hon drog i gummiband för att få tillbaka rörlighet och styrka.
Men till sommaren 2011 var det stopp. Visserligen fick hon ta sig till vårdcentralen för att träna men då på egen hand.
I stället tog hon kontakt med gymmet Må Bättre och kollade med dem om det gick att träna där. Det slutade med att Ulla köpt sig ett träningskort och med hjälp av assistenten Lotta Bengtsson tränar hon på gymmet tre dagar per vecka.
– Det gäller att våga.
Ulla Petersson berättar om träningsmaskiner där man jobbar med luft som motstånd. Luften gör att apparaterna anpassar sig efter individens förmåga. Och hon visar den roddmaskin som hon använder.
– Det brukar bli 30 minuter och då hinner jag 3,5 kilometer, säger hon.
Mikael Eriksson
