Plenisalen i Leksands kommunhus blev för några år utsedd till landets vackraste. Den utmärkelsen är Alf Munthes, som stod för den textila utsmyckningen. Nu visar Kulturhuset delar av hans textila konstverk.
Med en stor matta och en vävnad bakom presidiet i plenisalen gav Alf Munthe rummet karaktär. När kommunhuset byggdes om förra året togs Munthes textilier bort. En liten del av vävnaden finns kvar i en av korridorerna.
Nu kan man se både mattan och vävnaderna bland många andre verk på utställningen.
Alf Munthe (kusinbarn till Axel Munthe) var en framstående målare. I 30-årsåldern bytte han spår och blev en av tidens mest anlitade textilformgivare. 1934 kom han som lärare till Handarbetets vänner och kom att verka på Sätergläntas vävskola. Han fick kontakt med textilkonstnären Greta Gahn.
Han designade vävar som hon överförde till vävtekniken. Tillsammans bröt de sig loss, köpte Lekattgården i Tibble och startade en textilverkstad. Båda var då i 60-årsåldern.
De stod för många stora, prestigefyllda textila utsmyckningar, ofta i stortformat. De arbetade tillsammans till Munthes död 1971.
En del av de textila verken är borta, men många finns kvar. Medan Falu stadsteaters ridå är borta finns ridån i Hagaskolans aula i Borlänge kvar. På ambassaden i Tokyo, Örebro slott och Svea hovrätt finns vävnaderna kvar. När Gretha Gahn sålde Lekattgårde fick kommunen ta över skisser, provvävnader och annat material.
Kulturhusets Per- Åke Backman har använt mycket av det materialet och kompletterat det med en del inlånat, bilder och text till en stor utställning 120 år efter Alf Mutnhes födelse.
Både Greta Gahn och Alf Munthe var starkt präglade av den schweiziske mystikern och författaren Bô Yin Râ, ett inflytande som syns i bildspråket i vävnaderna.
I dag, lördag, är det vernissage på utställningen som bör ses av alla som är intresserade av en spännande leksandskonstnär, av textil, inredning, form eller färg.
Eva Högkvist
eva.hogkvist@daladem.se
