Tiden stod inte bara still i Leksand i går. Faktum är att kalendern vreds tillbaka flera 100 år.
Det var dåtidens långtradare som drog genom Leksand. Forkörarnas resa mot Röros blev en mäktig uppvisning.
Intresset för Dalarna Femunds Forkörarförening var på topp i Leksand i går. Redan vid 08.30-tiden samlades ett 100-tal nyfikna vid Hesseborns gård på Hantverkargatan för att se den historiska starten när 12 ekipage gav sig i väg.
Dubbelt så många åskådare fanns en timme senare vid kyrkvallen där den officiella avmarschen skedde.
– Hästarna var på hugget, berättar Lars Björk i föreningen.
– När kyrkklockorna började ringa blev det livat. Det blev några hästsparkar bakut innan vi kom i väg.
Innan samlingen vid kyrkan målade Forkörarföreningen flera ståtliga tavlor på Noret. En var raden av hästar och slädar längs Hantverkargatan. En annan var svängen vid majstången utanför Carl Olssons. Lika mäktig var kortegen på Kyrkallén.
Raden av hästar med lass genom björkallén imponerade. Synd att Anders Zorn inte var i livet. Han hade gjort en ståtlig målning om han varit på plats.
Flera i foran intygade att resan är en obetalbar upplevelse. Rena terapin, menade flera som DD talade med. Hästarnas klingande klockor. Den makliga takten. Alla trevliga reskamrater.
– Det här är vinterns höjdpunkt, sa Lars Björk.
Visst var det mäktigt med alla hästar och slädar på Noret. Ändå var vandringen på isen det mest magiska. Då kändes 1800-talet in på bara huden.
Frånvaron av bilar, tystnaden, snön och alla tidstypiska kläder. Hästarnas naturliga kraft. Allt blev skarpt och tydligt.
Många i publiken begav sig till Sunnanäng och gick ut på isen för att möta det långa följet.
Klockorna hördes länge innan forkörarna frigjorde sig i soldiset. Röken stod vit ur hästarnas näsborrar och slädarnas medar gled lätt på isen när följet kom förbi.
– Är det här vägen till Röros, frågade Lars Björk.
– Jaaa, svarade publiken.
Mats Rönnblad
