Är det en vågad gissning att det trycks fler valsedlar än det behövs? Går det tio, tjugo eller femtio valsedlar på varje röstberättigad?
Det är en svårare gissning. Sedlar dimper ner i brevlådan tillsammans med vallöften. De finns i händerna på valarbetare som hoppas på att ett sista vänliga leende ska öppna vägen till valkuvertet. Sedlarna ligger i ställ i vallokalerna.
- Det kanske är någon som legat och grubblat på natten och behöver en sista chans att fråga något, säger Sten G Johansson V som med sina sedlar fattat posto utanför församlingshemmets vallokal i Ludvika.Klockan 20.00 på valdagen har sedlarna gjort sin tjänst. Vita, blå och gula har då alla förvandlats till sopor. Valsedlar är som spermier. Av miljoner är det få som kommer fram.
Sten G Johansson tycker att det är tradition att dela ut valsedlar på trappan till vallokalen. Han tror väl egentligen inte att det är så många som vill ha den där sista förklaringen.
- Men det kanske är sista gången vi står. Sedan blir det väl internet, skrattar han.
Tillsammans med kommunistiska partiet, moderaterna och socialdemokraterna har de valt att göra den här sista insatsen innan valurnorna stängs för räkning.
Det är fortfarande folk som röstar på valdagen. En jämn ström säger valförrättarna som sitter i Församlingshemmet i centrala Ludvika. När det blir glest mellan röstande sprättar de förhandsröstarnas kuvert och lägger i kuvert i valurnurna, som är lådor och inte urnor. Det finns två sorters väljare. De trogna och de som har svårt att bestämma sig.
David Sjöblom röstar för andra gången och tillhör de som väljer att vara trogen på hans andra val.
- Är man arbetare så röstar man efter det, säger han utan att tveka.
David Westlund tillhör den andra kategorin.
- Jag bestämde mej på väg in. Det är ett svårt val. Alla har något som är bra, men man måste ju välja något. Det blev inte helt och hållet som vid förra valet, erkänner han.
Johanna Söderqvist ändrade också lite i sitt andra val.
- Det är svårt val. Det blev inte exakt lika som förra gången, men jag säger inte hur jag valt.
I Saxdalen röstade Hasse Karlsson troget.
- Det är inte svårt att välja. Jag gjorde som jag alltid gjort, säger han.
- Det är väl bra som det är nu om man är frisk och har jobb, men hur blir det när man blir gammal, arbetslös och sjuk. Har man barn, nära och kära så har man ansvar för att de skall få det bra också.
Seppo Timonen delar ut S-sedlar utanför vallokalen i Saxdalen. "Skogslistan" kallar han den. Det är glesbygdslistan som skiljer sig från den centrala i Ludvika. Den listan pryds med hans namn för övrigt.
- För oss här i Saxdalen är skolan viktig för att vi ska få hit unga familjer.
Ann Johansson gör sitt tredje val och tycker att det var svårt att göra rätt val. Hon tvekade in i det sista.
- Jag bestämde mej nu på förmiddagen. Jag har vänt och vridit på det, men det slutade med att jag valde det som jag tror gynnar framtiden för barn och äldre, säger hon.
CHRISTER NYMAN
023-476 36
christer.nyman@daladem.se
