Två unga starka kvinnor. Formade i vad man brukar kalla ekluten. Svåra omständigheter. Jessica fick stroke som 16-åring. Emilia fick ikläda sig vuxenroll i missbrukarhemmet. Blev våldtagen som utbytesstudent.
Nu tar båda sina berättelser som bekräftelse på att man inte behöver brytas ner av svårigheter.
redaktörer Boo Ericsson & Christer Nyman e-post ludvika@daladem.se
tel 023–476 30 fax 0240–108 73 adress Carlavägen 9, 771 30 Ludvika
På torsdagen mötte de båda lokalpressen för att berätta om sina liv inför kommande möten med allmänheten där de berättar var och en om sin bakgrund. Och inte minst sina obrutna viljor.
Det är två unga kvinnor som funnit vägarna tillbaka till livet och livskvalitet trots motgångar.
– Jag hade aldrig någon mamma, säger Emilie Sjölander. Jag blev utsatt för extremt mycket psykisk misshandel av henne. Pappa var alkoholist och spelmissbrukare. Mellan de båda har jag jonglerat.
Emelie har stubbat hår över örat. Blond fliklugg hänger ner över vänster öga. Hon möter med obruten lite trotsigt stursk blick. Mormor och moster blev de vuxna hon hon tydde sig till i vuxenvärden.
– Mormor var helt underbar. Jag förstår inte att hon fick ett barn som min mamma.
Nu bor hon i Högfors. Nygift och med en dotter på ett år. Men vägen dit till familjelyckan har varit knagglig.
– Nu när jag har eget barn kan jag inte förstå hur min mamma kunde bete sig mot ett barn som hon gjorde.
Efter uppväxten blev Emelie utbytesstudent i USA. Hamnade i en familj där hon blev våldtagen. Där hade mannen i familjen uppfattningen att svenska flickor var lovligt byte.
Hon inrättade sig och stod ut ett år. Droger och sexuellt självskadebetende blev tillflykten. När hon kom hem drabbades hon av en kronisk tarmsjukdom och hamnade på lasarett och samtidigt tog hennes lillasyster livet av sig genom att ställa sig framför tåget.
– Mitt handikapp i magen lever jag med men det syns inte som det gör på Jessica.
Jessica Thåströms handikapp syns bara när hon går. Talet och intellektet brister inte. Liksom Emelie ”tar hon plats”.
Hon drabbades av blodpropp av P-piller. Höger sida i hjärnan drabbades och hennes vänstra kroppshalva kan hon med besvär få att lyda.
När hon drabbades följde djup depression och har haft en period då hon var självmordsbenägen.
– Jag riktar mig till andra unga som kanske inte mår så bra. Berätta att man inte ska låta sig skrämmas. Man kan klara vad som helst bara man ger sig fan på det, säger Jessica.
Handikappet har medfört att hon vuxit. Blivit mer pushig.
– Egentligen var jag blyg som liten. Under tredje gymnasieåret i Vansbro hade jag en föreläsning om faran med P-pillret. Jag upptäckte att det var väldigt häftigt att tala till 200 personer.
Nu satsar Jessica på att bli lärare och har redan haft timvikariat på Kyrkskolan.
Både Emelie och Jessica har skrivit om sina upplevelser. Ännu opublicerat, men båda hoppas ge ut böckerna.
– Min bok tyckte förlaget hade för grovt språk. Så nu har jag formulerat om i en andra version.
– Jag gett titeln Jag en hora på min, säger Emelie Sjölander. Hora är något som unga slänger ur sig utan vidare. Jag vill med det säga att det inte är OK att använda ordet hora.
Studieförbundet vuxenskolan är arrangör av de båda föreläsningarna.
Christer Nyman
christer.nyman@daladem.se
