Högskoleprästen Luisfran är utåtriktad och bjuder gärna på ett leende.
Samtidigt är han bevandrad i den kristna mystikens tradition, och har intresse för både buddism och sufism
- Kontemplativ bön är ett sätt att umgås med Gud för mig, säger han.

Luisfran spelar Mahler på sitt kontor när DD kommer för att möta honom på regementet. Han lyssnar oftast på klassisk musik.
- Om det inte är för att jag letar efter någon speciell låt som någon student berättat att de gillar.
Han är anställd av Svenska kyrkan och jobbar sedan ett par år tillbaka som högskolepräst.
- Min närvaro är en röst i det allmänna högskolesammanhanget, berättar han.
Rollen som präst på skolan innebär att bistå vid minnesstunder för avlidna personer, att följa sjuka, men också andlig vägledning och samtal kring livsfrågor.
- Det har också hänt att det kommit utländska studenter som har problem att förstå de svenska koderna, finliret alltså, säger han.

Från Puerto Rico

Luisfran vet hur det är att vara ny i Sverige. Han växte upp på västindiska ön Puerto Rico i en familj där både katolicism och presbyterianism fick rum. Han hade länge varit intresserad av teologi och buddism när han vid 23 års ålder hade en stark upplevelse av livets förgänglighet.
- I en specifik situation upplevde jag mig själv som ett skelett.
- Dagen efter besökte jag ett shoppingcenter och såg några Hare Krishna-munkar. Då ringde det en klocka i mitt huvud, fortsätter han.
Upplevelsen fick honom att ifrågasätta sina egna värderingar och prioriteringar. Han började studera teologi vid Princeton University i USA. Men det var aldrig självklart att han skulle bli präst.
- Jag blev präst för att jag läste teologi, och då kunde jag tjänstgöra i kyrkan och för människor. Men innan hade jag ingen bild av att jag skulle bli präst, säger han och berättar att han träffade en svensk tjej vilket ledde honom till Sverige.
Det var också i Princeton han anammade den lutherska teologin.
- Luther fokuserar på grunden i den kristna tron, det vill säga att Gud återupprättar sin skapelse på samma premisser som han skapade den - nämligen av nåd.

Kontemplation i öknen

Luisfran har ett intresse för tidig kristen mystik. Redan vid 14 års ålder började han ägna sig åt meditativ bön. Och han har rest till Japan och Egypten för att studera begreppslös meditation och kontemplativ bön. I den Egyptiska öknen levde Luisfran vid två koptiska kloster under två månader.
- Jag var där för att se och uppleva miljön där en av mina favoritteologer Evagrios av Pontos (Död år 399) vistades.
Luisfran deltog i klosterlivet med de andra munkarna.
- Vi gick upp klockan två på natten och sedan var det bön, psaltarrecitation och mässa till klockan nio på morgonen.
Han fick även låna en grotta som en av munkarna brukade gå till. Därinne satt Luisfran en del timmar per dag i kontemplativ övning.
Erfarenheterna av meditation och kontemplativ bön gör att han ibland leder meditation och retreater som församlingar anordnar. Men han har även lett meditation för vana meditatörer.
- Kontemplativ bön är ett sätt att umgås med gud för mig. Men vad det ger andra är väldigt personligt.

"Hör ihop med Gud"

Att han är intresserad av österländska religioner, exempelvis buddism, betyder inte att han kan förena sig med den reinkarnationslära som finns i många av religionerna. Människan måste inte leva liv efter liv för att nå det som motsvarar himlen menar han.
- Luisfran som sådan är så pass värdefull i sig att han hör ihop med Gud och evigheten. När Gud skapar, så skapas inte bara slit och släng.
Vad är då ondska?
- Jag kan vara vilsen och en människa kan vara alienerad mot sig själv. När vi upplever vår egen förgänglighet blir vi ängsliga och känner oss hotade. Då börjar vi bygga borgar omkring oss.
Luisfran kommer in på rädsla i världspolitiken.
- Just nu vill man göra gällande att islam är det stora hotet, förr ville man skrämma folk med spöket "kommunism".
Andra hot som kan påverka människor i fel riktning är rädslan för sjukdom och att inte hitta en livspartner menar han.
- Det är mycket rädsla i världen och det är destruktivt på både ett individuellt och kollektivt plan. Till exempel kan män vara rädda för att förlora sin manlighet eller för att förlora sitt tolkningsföreträde i världen och då försöker männen hålla kvinnan på underordnad plats.
- Även i andra sammanhang i vardagslivet är det samma rädslas mekanismer som dikterar villkoren. Rädslan skapar en normativitet och då finns det ingen acceptans för minoriteter.

Reflektion

Enligt Luisfran har kyrkan en uppgift i att göra profetiska bedömningar av fenomen i samhället. Något som vållat stor debatt inom kyrkan är frågan om samkönade äktenskap.
- I debatten används ibland en retorik där präster, som ger svar som kan anses vara mer liberala, anklagas för att vända kappan efter vinden. Men det krävs mycket större teologisk reflektion för att gå emot en etablerad teologisk tradition - än att bara acceptera den, avslutar Luisfran.

ANDERS BJÖRKLUND