Once
Universal
Pop

Jag är lite kluven. Det här är egentligen jäkligt bra. Samtidigt låter Elmo, eller Magnus Ekelund som han egentligen heter, som en kopia av Martin Elisson i Bad Cash Quartet. Samma uttal, samma sångstil. Faktum är att det här lika gärna skulle kunna vara en Bad Cash-skiva. Första spåret "Darkness falls" låter precis som deras "Not to bored to die" från deras album "Outcast". För att bara nämna ett exempel. Stundom kan man naturligtvis också hitta spår av Broder Daniel och Timo Räisänen. Men likheten med Bad Cash är mer än slående. Så slående att det nästan är irriterande. Förvisso gillar jag Bad Cash, och 90-talets indie och swindie är fortfarande oslagbar. Men jag önskar ändå att Elmo kunde hitta något helt eget i stället. För det här känns faktiskt snudd på fantasilöst. Även om jag älskar känslan av nostalgi.
HANNA BORGS