The Tear Collector
(Sony Bmg)
Pop
Jag njuter till viss del av Marit Bergmans nya skiva, jag har längtat efter den. Främst njuter jag av andra spåret ”Snow on the 10th of may” som är en rak, enkel, pulserande, handklappad poplåt med en typisk maritmelodi som jag gillat sen första skivan ”3.00 A.M. Serenades”.
Jag njuter också av den lugna men stegrande ”Tony”, samt av discodoftande ”Out on the piers”.
Men jag kan inte släppa känslan av att Marit inte är lika bra som hon har varit. I mina öron. ”The Tear Collectors” bästa spår skulle agera utfyllnad på fantastiska skivan
”Baby dry your eye” om ni frågar mig.
Jag har läst att rättvikstjejen tröttnade på att vara i facket ”galen, vild poptjej som bara får spela på dagtid på festivalerna för att det är så somrigt och trevligt”. Och visst, full förståelse för att man söker viss förändring, stillastående artister är inte så kul heller.
Den här gången sökte Marit sig till en mer vemodig och stillsam skiva, vilket hon gör utmärkt emellanåt. Men jag saknar att hon trycker på gaspedalen ibland, och jag saknar de där riktigt starka låtarna och melodierna.
>
JONAS STENTÄPP
