Lars Winnerbäck
Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen
Universal
Rock
Winnerbäck har till stor del lämnat Daugava-skivans flirtande med irländska folkmusikrytmer och blinkar nu istället frenetiskt åt band som Kent och The Killers.
Det är dock svårt att riktigt få in bilden av Lars Winnerbäck i den typ av synthpoprock(?) han nu väljer att spela. Det blir spretigt när vissa låtar faktiskt fortfarande låtar som Winnerbäck medan andra är långt från det man är van vid.
Bäst är det tredje spåret Ett sällsynt exemplar. Där får Winnerbäcks stämma komma till sin rätt – till skillnad från de två första låtarna, där man nästan kommer på sig med att sakna Jocke Berg.
Sämst är Jag får liksom ingen ordning som även är den första singeln från albumet. Diskosyntharna ligger bakom och får det att krypa i kroppen av obehag.
Men har man lite tålamod så tror jag att man kan vänja sig med detta nya Winnerbäcksound.
ELENA LARSSON
