Rawmantic
(The Unit/Sony)
Rock/Pop
Eskilstunabandet Le Mans med sångerskan Kris Mans (Kristina Nilsson) i spetsen påminner en hel del om ett upphottat och tuffare Cardigans.
Kristina Nilsson sjunger med samma desperata stämma som Gwen Stefani i de rockigare No Doubtlåtarna, men låter på samma gång ibland lika vän som Nina Persson.
Om man överhuvudtaget ska sätta någon stämpel på Le Mans andra fullängdare, så är det här den ultimata bilåkarskivan, om man bortser från att man i vissa låtar riskerar att köra med något för hög hastighet... De bästa låtarna är faktiskt de lugnare, med psykadeliska influenser, som till exempel femte spåret ”Vampires”
Även om jag verkligen gillar blandningen med de riktigt snabba rökarna, som är perfekt när man har en massa frustration som vill ut. Det är rått, det är romantiskt, det är fyllt med både mörk rock och glädjebubblande pop. Precis som sann romantik också är - och ska vara.
Le Mans är ett av de få svenska band jag känner till som lyckas vara hårda och romantiskt mjuka - på en och samma gång.
HANNA BORGS
