NEIL YOUNG
"Le Noise"
(Warner
Rock
Han kallar soundet på sina senaste skiva för folk-metal. En bättre benämning är faktiskt svår att finna. Neil Young kastar sig ut och släpper åtta avskalade och brutalt ärliga låtar. För det mesta är det han och en hårt arbetande elgitarr, rått och naket, både textmässigt och musikaliskt. Producenten Daniel Lanois (som bland annat står bakom flera U2-album) sätter sin prägel på finstämda "Love and war" som i all sin enkelhet blir albumets bästa spår. Det genomgående kalla gitarrkompet och avsaknade av enkla melodier gör "Le Noise" till en modig men tyvärr också en rätt så tråkig skiva.
Niklas Kjellberg/TT Spektra
KARLA-THERESE KJELLVANDER & THE ROCKRIDGE BROTHERS
Dance, monster, to my soft song!
(Red Rock Recordings/Playground)
Bluegrass
Steget från punk till bluegrass är inte så långt. I alla fall inte för Karla-Therese Kjellvander, som inledde musikkarriären i punkband i mitten av 1990-talet. Sedan blev det country med maken Christian och här är det bluegrass med old time och energiskt banjohamrande med The Rockridge Brothers, ett av genrens bästa band i Sverige.
De tolkar flera klassiker och gör det på ett sätt som lätt gör att de platsar i Station Inn i Nashville.
HANS BLOOM
ERIC CLAPTON
"Clapton"
(Warner)
Blues
En gång kändes blues farligt, nästan subversivt, antar jag. Då var Eric Clapton yngst och hade flinkast fingrar. Det finns fortfarande artister som kan spela blues som det vore punk. Eric Clapton är inte en av dem. Det är okej, antar jag. Om man inte är ute efter musik som väcker känslor.
I rättvisans namn ska det sägas att Clapton sjunger bra på nya plattan och att han hittar ett snyggt bakåtlutat sväng. Att få artister kan spelar gitarr med samma självklarhet visade han för 45 år sedan.
Frågan är bara vad man ska ha "Clapton" till. Plattan är perfekt när man...fixar en macka, antar jag.
Carl Cato/TT Spektra
RONNIE WOOD
I feel like playing
(Eagle/Playground)
Rock
Ronnie Wood framstår som lika seglivad som Rolling Stones-kollegan Keith Richards.
I väntan på vad den gruppen har för plan släpper Ronnie nytt soloalbum omgiven av bland andra Slash, Flea (Red Hot Chili Peppers), Billy Gibbons (ZZ Top) och organisten Ian McLagan, gamle kompisen från Faces.
Fina öppninglåten "Why do you wanna go and do a thing like that for", "Lucky man" och "Thing about you" kunde kvalat in på Stonesalbum men några sega låtar gör att det inte blir mer än ett godkänt rockalbum.
HANS BLOOM
MAGNUS CARLSSON
"Pop galaxy"
(Freestar/Playground)
Disco
80-talsdisco med Magnus Carlsson! Första låten är en Modern Talking-pastisch, andra låten lånar inte så lite från Bananarama anno 1987. Så håller det på. Magnus var den stora stjärnan i Alcazar, så han kan ju det här. Och han gör det bra.
Det är hämningslöst på något sätt - utan att bry sig om ifall det är kreddigt eller ej. På något annat sätt kan man inte förklara att han gör en cover av prinsessan Stephanies kultklassiker "One love to give" från mitten av 80-talet - både i engelsk och fransk version.
Mikael Forsell/TT Spektra
CARL BARÂT
"Carl Barât"
(Arcady Records/Border)
Indierock
Lite mer städad betyder i det här sammanhanget ingenting. Med Dirty Pretty Things tryggt begravda följer Carl Barât i Peter Dohertys fotspår och släpper ett soloalbum. Räknat från den totala hedonism som var Libertines ligger plattan några millimeter närmare välstruken. Det är trallvänlig indierock som ibland nästan slår över i gammaldags schlager. Lyckligtvis lämnar musiken stort utrymme åt Barâts texter. När han rimmar "je regrette" på "haven't had you yet" och gör en låt av Iphone-spelet "Angry birds" skrattar jag högt.
Carl Cato/TT Spektra
KRISTIAN ANTTILA
"Svenska tjejer"
(Universal)
Pop
Åtta av tio låtar på Kristian Anttilas fjärde album har tjejnamn. Och varför inte - döper man ett album till "Svenska tjejer" får man väl stå sitt kast och rada upp brudarna i värsta Lou Bega-anda: Magdalena, Irene, Lena, Celine, Josefine, Valentina, Sandra och Amanda.
Och det rör sig om ett ojämnt album - ibland outsägligt tramsigt och jönsigt, som i "Lena", ibland fantastiskt, som i Olle Ljungström-duetten "Josefin" eller fina "Sandra". Splittrat.
Sara Haldert/TT Spektra
