Det är alltså jag som har vart här på tidningen och rört till det på nöjessidorna. Jag är Heavy för denna vecka. Lite mindre skägg bara.
Det har både vart läskigt, mäktigt och pirrigt att ha hand om tidningen ensam. Jag var lagomt jättenervös veckan innan, men jag har alltid trott att det är bra att vara lite nervös. Så är det oftast när man kommer som helt ny. Det som är skönt med att vara ny på något är att man just kan skylla på det. ”Vadå, har du aldrig sett en praktikant förut?”
Jag känner mig ganska ny på allting i mitt liv. Jag har för inte så länge sedan börjat på ett nytt jobb, där jag försöker servera och ta kassan med ett ständigt leende på läpparna. Jag började i ett nytt fotbollslag för ett år sedan, där jag försöker att inte snubbla på mina två vänsterfötter eller få bollen i nyllet (det har hänt, gjorde dock en assist till mål så det var helt klart värt det). Jag tar studenten i vår och då blir jag ny i vuxenlivet. Där försöker jag låtsas som jag har full koll på vad jag vill bli när jag blir ”stor”, även fast allt mer känns som ett stort svart hål. Men så får livet vara. Man ska känna sig nervös, exalterad och pirrig inför det.
Lite så känns det nya året. Kommer jag klara av den sista terminen utan att gå under i läxor? Kommer Peace&Love äntligen bestämma sig för att boka Coldplay till årets festival? Kommer Sverige ta hem Ishockey-VM på hemmaplan? För att kunna få svar måste man sluta skylla på att man är den nya praktikanten. Man måste ta 2012 vid hornen. Nytt år, nya möjligheter som man brukar säga.
Och jag? Jag ska odla mig lite skägg och klara mig galant på tidningen veckan ut, Heavy- style.
Linnea Holgersson
