Melodifestivalen i Leksand är igång på riktigt. På onsdagskvällen var vi ett 30-tal journalister och annat löst folk som samlades i ett rum i Tällberg för att få höra de åtta bidragen i kommande deltävling för första gången.
(wow).
Under den största delen av lyssningen sitter alla i rummet och ser lite trötta ut, skriver anteckningar och klickar på sina smartphones. Fram till att bidrag nr. 8 kommer: Björn Ranelid feat. Sara Li med låten ”Mirakel”.
Då skrattar alla murvlar.
”Ranelid till Globen!” skrockar Aftonbladets Markus Larsson.
Med mera.
Det verkar vara stort intresse kring Ranelid; hur ska det låta? Vad ska han göra?
Nu vet vi.
Med 90-talsdisco som bakgrundsmusik pratar han osammanhängande om kärleken - detta mirakel - och på refrängerna kommer Sara Li in och sjunger.
Lite som E-Type på skånska, fast helt utan vers-sång.
”Om kvinnan säger nej till mannen i 60 år så dör mänskligheten… så är det” säger Ranelid bland annat. Allt medan bastrumman dunkar på.
Ja, det är svårt att veta om det är ett skämt eller om det finns allvar i det. Ja, det är ett bidrag som kommer väcka uppmärksamhet. Ja, det är dåligt.
Nej, jag tycker inte det är kul. Det är bara ännu ett bevis på att Melodifestivalen blivit ett större skämt än den varit.
Det blir svårare och svårare att orka bry sig.
Men. Det finns ju bättre bidrag än Ranelid. ”Sanningen” med Carolina Wallin Pérez är en rätt bra poplåt. Jag hoppas att svenska folket lyfter fram den friska fläkten på lördag.
I övrigt finns det ett gäng potentiella finalister i startfältet:
Andreas Johnson gör ännu en Andreas Johnson-låt som funkar.
Molly Sandén gör en ballad som är rätt bra.
Mattias Andréasson gör en modern soul/hiphop-låt som kan locka röster från den yngre publiken.
Till kategorin ”meningslösa-melodifestivalstandard-låtar” hör Youngblood med Youngblood och Just a little bit med Love Generation. Och balladen I mina drömmar med jokern Maria BenHajji är för tråkig.
Ungefär så tror jag.
Nu blir det Leksands-häng ända in i mål.
Höjt!
JONAS STENTÄPP
