Jag sitter bredvid oddssättarna på Svenska spel i pressrummet på Melodifestivalen i Leksand.
Sjukt jobb dom har egentligen, att åka runt på Melodifestivalens deltävlingar och försöka lista ut vilka bidrag svenska folket kommer satsa pengar på. Nu, i skrivande stund, direkt efter fredagskvällens genrep ska dom ner i arenan och göra en publikundersökning.
Hur som helst. Enligt vad oddssättarna babblade om på fredagseftermiddagen så är Molly Sandén favorittippad i Leksand.
Molly, med sin olyckliga kärleksballad.
Jodå, det köper jag. Molly är bäst, har jag kommit fram till efter att ha hört alla bidrag många gånger, på repetitioner, på repetitioner, på repetitioner och nu slutligen på genrepet.
Låten håller i längden. Och Molly sjunger bra. Det är kvalitet.
Dessutom får hon mycket jubel av publiken på genrepet, det borde säga nåt om slutresultatet.
...Andra som får mycket jubel på genrepet är Andreas Johnson med sin typiska Andreas Johnson-låt, EMD-medlemmen Mattias Andréasson, och, så klart, tävlingens mest uppmärksammade; Björn Ranelid.
Ja, jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska tycka om ”Mirakel” med Ranelid och Sara Li. Det blir ju som sagt jubel. Folk omkring mig sitter och skrattar eller gapar.
Det är nåt som kommer in och rör om i grytan. Och jag börjar nästan tycka det är ganska kul. Men jag tror fortfarande att jag spyr på den om den råkar bli (troligtvis blir den det) en sån där kult-låt som ska spelas på fester och liknande.
...Sen har vi ju Carolina Wallin Pérez med sin indepoplåt ”Sanningen”, som jag redan vid första lyssningen i onsdags gillade skarpt. Tyvärr börjar jag tycka den är lite segdragen, håller inte riktigt i längden. Men den är fortfarande en skön poplåt. Vi kan väl ge henne en andra chans alla fall?
Höjt!
