M.I.A. har gjort sig känd för att ha starka politiska åsikter och för att vara en ljudkonstnär som totalt struntar i konventioner.
M.I.A.
Fantasia, torsdag, 22.30
Bäst: "Paper Planes"
Sämst: Avsaknaden av "XXXO"
Publik: Var som i trance
Betyg: 
När det kommer till hennes liveshow så går iallafall det senare fram för det som bjuds är över en timme av öronbedövande ljud och överväldigande ljus som får en att ifrågasätta sitt balanssinne. Det hela är egentligen ett dånande rave. M.I.A har ett talarpodium fullt med mikrofoner, tre frenetiska dansare och en trummis som knappt ens hörs över all kakofoni.
I mitten av spelningen dras ett dansande gäng ur publiken upp på scenen. Med det rådande festivalmodet hämtat från secondhand-butikernas 90-talsförråd uppstår vad som ser ut som ett riktigt klassiskt rave. Man hade kunnat befinna sig i England, tidigt 90-tal om det inte vore för att alla ser så stylade ut. När man tror att ljudvallen är sprängd så begär M.I.A. att hennes mikrofon dras upp ännu högre. Hon spelar i en klass för sig själv och det går inte att förneka att hon är inflytelserik, befriande chosefri och förmögen att blåsa öronen ur oss.
MARIE LINDSTRÖM
