Richard Jändel
Vinterresan
Recito Förlag
För ungefär sex år sedan ställde jag mig en fråga som väntat på svar sedan dess: när kommer det konstnärliga uttrycket, och därmed svaret, på nedmonteringen av den svenska välfärden? När kommer poeter, musiker och författare att börja beskriva det kalla och hänsynslösa samhälle som i dag växer fram? Det verkar som om det blir i år. Mikael Wiehes ”Ta det tillbaka”, Jenny Wrangborgs ”Kallskänkan” och nu Richard Jändels ”Vinterresan” är alla beskrivningar av ett historiskt skred som pågått i över tjugo år. Först nu verkar det avsätta konkreta verk som behandlar den nya situationen.
Handlingen i romanen är enkel. Jonas Forsell bor i Malmö tillsammans med Maria, en relation som gått i stå och som slutar i en krasch. Resultatet blir att Jonas lämnar allt för en – just det – vinterresa. Han liftar till Stockholm. Och väl där börjar en resa från toppen till botten, en dantelik helvetisk resa utför och slutstationen är de hemlösa.
Denna del av romanen är den starkaste, särskilt beskrivningen av de hemlösa. Den visar upp en sida som vore den hämtad ur en beskrivning av eländet innan arbetarrörelsen började slå tillbaka, innan välfärdsstaten byggdes upp. Den gränsar till Dickens och är en ond berättelse om ett samhälle som håller på att krackelera. Och det som ligger bakom är, enligt författaren, sveket från arbetarrörelsens olika delar – det spelar ingen roll om det är socialdemokrater, vänsterpartister eller fackföreningsrörelse. Alla har accepterat nedmonteringen.
Richard Jändel, ger ingen lösning, är inte programmatisk. Vilket är en befrielse, för det är inte det vi behöver idag. Det som behövs är en annan diskussion. Nämligen kring frågan: hur möter vi det nya iskalla Sverige, där Stockholm är jävligast? Uppenbarligen inte genom att stryka medelklassen i Stockholm, Malmö och Göteborg medhårs.
Samtidigt är en återgång till det som var en omöjlighet, det fanns i 50- och 60-talets välfärdsbygge sidor som avskräcker; homofobi, normativa krav och en syn på jämlikheten mellan män och kvinnor som inte bör återkomma. Allt var fan i mig inte idyll. Där tycks författaren ha en romantisk syn.
Men romanen handlar även om att svika sina rötter för pengarnas skull. Kusinen, vars föräldrar slogs för jämlikhet och demokrati, ägnar sig åt att tjäna pengar på lyxbordeller för medelklassen.
”Vinterresan” är Richard Jändels första roman och som sådan präglad av att det är just den första. Den ger ett ojämnt intryck; medan kvinnobeskrivningarna är något platta så är beskrivningarna av det nya Sverige desto kraftfullare, sensiblare och precisa. Och det är precis vad vi behöver idag; formandet av en ny bild av Sverige. I den processen är Richard Jändels romandebut viktig för den klargör, rensar luften.
Örjan Svedberg
