Bengt Ericson
Den nya överklassen
En bok om Sveriges ekonomiska elit
Fischer & Co

Den ekonomiska högsta kasten i Sverige lever i ett gränslöst överflöd. Vissa går i pension vid 55 års ålder. Det gjorde exempelvis Arne Mårtensson, före detta vd för Handelsbanken. Han skaffade sig ett pensionskonto på 225 miljoner kronor. Han roade sig sedan med att segla i Västindien med sin 19 meter långa segelkryssare.
Är det någon som över huvud taget vet vad denne man uträttat för att han skall vara god för en kvarts miljard?

Den pågående valrörelsen handlar självfallet inte om denna överklass. Den hålls om ryggen av den sittande högeralliansen som sett till att den fått ännu mera kosing att röra sig med. Hur mycket privata donationer som Nya moderaterna fått från denna välbeställda lilla krets människor vet ännu ingen. Vi kan bara gissa.
Nå, den nya överklassen sitter tryggt och säkert på sina gods och herresäten och kan bekvämt luta sig tillbaka med whiskyglasen i handen. De fnissar säkert förnöjt åt opinionssiffrorna. Deras Fredrik ser ut att sitta kvar i ytterligare fyra år. Sverige drivs allt längre ut på ett borgerligt privatiserat hav. Det var länge sedan marknadskapitalismens främsta representanter över huvud taget hade något motstånd att tala om. Det är 40 år sedan som svensk arbetarrörelse över huvud taget vågade prata öppet om ekonomisk demokrati.

Överklassen består av en liten isolerad grupp människor som roar sig hänsynslöst på andras bekostnad. De är alla giriga svin, en produkt av den nyliberalism som styrt västvärlden mot ökade klasskillnader och ökad ojämlikhet även i Sverige. HQ-bank är det senaste exemplet på en i grunden avskyvärd penninghantering. För 60 år sedan tjänade en direktör 26 gånger mer än en industriarbetare - år 2007 var motsvarande siffra 51. Aldrig har så många haft så få att tacka för så lite.

 
Ekonomijournalisten och författaren Bengt Ericson visar upp denna nya elit inför allmän beskådan i den nyutkomna boken Den nya överklassen.
Han ställer med rätta följande frågor: Vad har denna överklass gjort för att förtjäna sina svindlande belöningar? Och vad innebär det för sammanhållningen i ett samhälle?
Man kan ju exempelvis undra när dessa herrar och damer över huvud taget arbetar? Och hur hårda deras arbetsdagar ser ut? Jacob Wallenberg kan kvittera ut 440 000 kronor för ett styrelsemöte i ABB som pågår i sju timmar!
Bengt Ericson skriver med vass och rapp penna. Han sitter på ett fantastiskt källmaterial efter ett helt yrkesliv som journalist i den högsta maktens korridorer. Han bjuder oss på skvaller och pikanta detaljer. Dalarna utgör som bekant rekreationsort för de omåttligt rika gubbarna. Tällberg foundation på sommaren är en lagom trevlig och social sammankomst. Den årligt återkommande kungajakten i Malingsbo-Kloten hör till de mest prestigefyllda aktiviteterna. Här sägs råda en smått militärisk disciplin. Är det älgjakt över huvud taget?
Det är ett evigt fjäskande för monarken. Inget smäller högre än att få vistas i närheten av Kung Carl Gustaf. I den exklusiva grabbiga herrklubben hittar vi bland annat en numera före detta arbetsmarknadsminister i Sven Otto Littorin. Man behöver knappast vara Einstein för att räkna ut vilken kvinnosyn som odlas vid dessa sammankomster.
Bengt Ericson berättar gärna och målande om andra reservat för den högsta kasten i samhället. Vi får spännande interiörer från Torekov, Båstad, Åre och Marstrand. Bengt Ericson berättar om röda byxor i publiken på Falsterbo Horse Show och skriver om överklassens barn. Alla är lika som bär eftersom samtliga uppfostrats på samma privatskolor.

Bengt Ericson drömmer om den gode kapitalisten, den äkta entreprenören som verkligen gjort sig förtjänt av stora förmögenheter. Han riktar hårdast kritik mot den grupp av vd:ar i börsföretag som själva inte tagit några egna ekonomiska risker. De har skaffat sig förmögenheter oavsett om affärerna gått bra eller dåligt. Bengt Ericson tycker att svenska direktörer varken jobbar tillräckligt hårt eller är tillräckligt bra för att deras löner skall behöva tiodubblas på 15 år. 1993 tjänade en vd i genomsnitt 1-2 miljoner kronor om året. Det motsvarar i dag ungefär en månadslön.
I Moderatstan (läs Stockholms innerstad) sitter i dag en grupp anonyma personer och befolkar bankerna, försäkringsbolagen och pensionsfonderna. De gör affärer med sina kamrater, berikar sig själva på andras bekostnad. Är det någon som tror att belöningsexcesserna har upphört? När det blir dåliga tider behöver de bara sparka ut sina anställda och kvittera ut sina bonusar för besväret. I goda tider får de ännu mera pengar på sina konton. Bankvinsterna delas ut i privata händer medan skulderna förstatligas.
Bengt Ericson är ingen anhängare av höga skatter på bonusar för att jämna ut skillnaderna. Då hittar överklassen bara på andra sätt att berika sig, tror Ericson. I slutet av boken predikar han om något slags moral.
Med all respekt herr Ericson; men den nyliberalism som härjat i västvärlden vet inte vad moral betyder. Wall street-kapitalismen står som modell för hela vårt ekonomiska system.

Nyliberalismens glada lakejer skyr inga medel i sin jakt på vinstmaximering på börserna som till slut leder till nya finanskrascher. När notan skall betalas har den ekonomiska högsta kasten redan dragit vidare mot nya djärva mål. Bengt Ericson önskar sig företagsägare av kött och blod som kan hålla den nya giriga eliten borta från köttgrytorna. I andra hand hoppas han på att denna övergödda elit skall besinna sig av ren självbevarelsedrift. Det är att hoppas på himmelska underverk eftersom dessa människor är uppfosrade i sann egoistisk anda.
Nej, vi får vänta på den allmänna heliga vreden från arbetarklassen. Den kanske till och med väcker liv i den hittills förnöjda medeklassen som ser hellre till den egna plånboken än till samhället i stort. För drygt 100 år sedan skrämde denna heliga ilska fram allmän och lika rösträtt i det här landet och Sverige blev så småningom ett föregångsland med ett system av socialt ansvar och blandekonomi.
Marknadskapitalismen om ekonomiskt system kommer inte att överleva även om hela den samlade borgerligheten inte kan tänka sig något annat. Dess fullständigt likgiltiga överklass är bevis nog för att den kommer att gräva sin egen grav.

ULF LUNDÉN