I Bob Hanssons nya roman Vips så blev det liv! utkoras blågrönalgen till universums hjälte – utan dess trägna arbete skulle jorden vara öde och tom.
Bob Hansson
Vips så blev det liv!
Ordfront
Algen knäckte nämligen koden för att bryta ner vattenmolekylen H2O vilket gjorde att syret stack iväg, samlades till atmosfär, så småningom bildades ett skyddande ozonskikt som gjorde Gaia beboelig.
En annan hjälte i Bob Hanssons roman är den piggt ilande spermien, som i konkurrens med miljontals andra bereder sig väg till det väntande äggen – Bob Hanssons roman är en hyllning till livet självt. Han förundrar sig över alla de människor som måste ha träffats mer eller mindre slumpartat och idkat älskog, oräkneliga möten och kopulationer som till slut resulterat i en Bob Hansson. Om någon i kedjan gjort andra val – ingen Bob.
Bob Hanssons berättelse vindlar mellan olika epoker och länder, det är en uppsluppen”bobisonad” i tid och rum, men samtidigt med ett djupt allvar – Bob Hansson ser hur den allt snabbare miljöförstörelsen förgör jordens lungor i Amazonas och hur klimatet löper amok med våldsamma oväder som följd – vår tid är utmätt om vi inte förändrar vår livsföring. Han betraktar sin nyfödda dotter och undrar vad det är för slags värld vi överlämnar till våra barn.
När vi först möter bokens huvudperson – som är född 1970 och som också heter Bob Hansson i enlighet med det litterära modet just nu, där mer eller mindre fiktiva memoarer är legio – befinner sig denne högst ofrivilligt placerad i en låda på en flygplats i New Dehli. Hans pass befinner sig i ett bedrövligt skick, det är bränt och sidor fattas eftersom han svalt genanta bevis på att han rest på charterresor till Mallorca och Kanarieöarna. Visum har han inte heller skaffat – han är en obotlig optimist och tror att allt kommer att ordna sig till sist.
I dessa usla identitetshandlingar är han inte välkommen till Indien, dit han rest för att få perspektiv på tillvaron. Men skam den som ger sig – Bob har inte lust att återvända till Sverige med svansen mellan benen och lyckas ta sig till Nepal och senare åter till Indien. Efter många misslyckanden och strapatser möter han gurun Baba Baba. Men till mötet med gurun är vägen lång och innebär många dråpliga möten. Ett av dem innebär en tantrisk sexakt med en korpulent tyska under guruns överinseende, liksom många timmar träning av pittricket Helikoptern vid en gränsstation.
Berättelsens nav är dock här och nu. Författaren har skaffat sig en utkikspost mot världen i fårhagen Solvik 2010, där han befinner sig med sin nyfödda dotter, i bakgrunden finns hans underbara hustru, men lyckan är sårbar och skör.
Vad är det för berättelse Bob Hansson bjuder läsaren på kan man väl med fog undra. På ett plan är det en släkthistoria med rötter i tjugotalet, så småningom drar en av familjens medlemmar ut i krig för att kämpa för Finlands sak. Han gör också nedslag i Libanon och Västkusten, allt berättat med fantastiskt gott humör.
1963 nedkommer tavelmålaren Mustafa al Kabs hustru med en dotter som ler innan hon gråter. Bob Hanssons egen historia börjar på en färja mot Travemünde då den höggravida kallskänkan plötsligt får värkar, vattnet går i kaptenshytten och resultatet är en pojke, frisk och nyter. I brist på annat kommer han iland i en diskkorg.
Det är alltså en ny sida av den tidigare etablerade poeten Bob Hansson som här kommer fram – den durkdrivne romanförfattaren. Han debuterade 1998 med diktsamlingen Heja världen, hans första roman ”Gunnar” kom 2007 men det är alltså med denna roman han bryter ny mark med en magnifik berättarglädje och lustfyllt fabulerande.
Jag kan bara hoppas att han återkommer med nya hejdlöst underhållande och tänkvärda romaner i samma anda.
LENA S. KARLSSON
