Den borgerliga politiken ledd av Moderaterna är ett bedrägeri. Va? Jo, den låter bättre än den är. Retorik handlar det inte om. Det är språklig manipulation. Moderaterna manipulerar med orden för att försköna politiken. I grunden är det samma gamla råa högerpolitik. Men ordens betydelseförskjutningar har gjort att högerpolitiken inte låter lika hemsk.
Stefan B Sigfried
Att återta Socialdemokratins hjärta
Moderaterna insåg att de inte längre kunde tala klarspråk och hålla sig till brutala fakta, det vill säga tala om skattesänkningar för rika och ökade klasskillnader. Väljarna ville ha den generella välfärden. Det gällde att kalla högerpolitiken och socialdarwinismen något annat.
Så har privatiseringar blivit mångfald, skattesänkningar för de rika blivit jobbskatteavdrag, generella försäkringar blivit bidrag, för små löneklyftor blivit sammanpressad lönestruktur, förtidspension blivit utanförskap, låglönejobb blivit arbetslinjen, hårdare konkurrens blivit mänsklig frihet, njugga socialbidrag blivit välfärdens kärna.
Moderaterna själva kallar sig det nya arbetarpartiet. Knepet är i och för sig inte nytt. Redan Gösta Bohman hyllade socialdemokraternas Per Albin Hansson. Nu talar Moderaterna väl om Tage Erlander. Nu är det en hel strategi att snylta på socialdemokratiska värderingar och med språkliga förändringar dölja avsikterna och i längden ändra det allmänna värderingsklimatet.
Som lyrikern Claes Andersson skriver i en dikt: "Ljug för oss och kalla det ordets frihet."
Moderaternas tidigare partisekreterare Per Schlingmann utpekas som hjärnan bakom strategin. Följaktligen har han lyfts upp till propagandaminister i Statsrådsberedningen. Hans uppgift är att bedriva marknadsföringspolitik.
Och Socialdemokraterna? Inför Moderaternas aktivitet och språkliga innovation står de handfallna och mållösa. Stefan B Sigfried gör i sin bok "Att återta Socialdemokratins hjärta" ett allvarligt försök att samla socialdemokratin kring dess ideologi och återge partiet självförtroende.
Samtidigt nagelfar han Moderaternas strategi och politik. "Det handlar om girighet som man försöker göra moralisk."
Sigfrieds uppsåt är gott och behövligt. Socialdemokraterna har verkligen tappat sitt ord och sin papperslapp. Erik Norelius, tidigare chefredaktör för Dala-Demokraten, skriver i ett förord att "det kan vara livsavgörande för socialdemokratin" att ta fasta på vad Sigfried och andra socialdemokratiska idedebattörer säger.
Sigfried är civilingenjör med humanistisk läggning men mera vetenskapsman än litterär förmåga. Nu är detta ingen läsebok utan en tänkebok och välkommen därför att Socialdemokraterna idag har få ideologiska förklarare och banerförare. Däri ligger bokens värde.
Det är en bok som går mellan högt och enkelt, mellan citat och åberopande av storheter som författaren Viktor Rydberg och filosofen Hannah Arendt, och intimiseringar som "Mona" och gamla svenskaadjunkters fasa för "dom" i skriftspråk.
Men klart står: Socialdemokratins ideologi måste åter sättas i högsätet. Frågan är hur det skall gå till. Jämlikhet och solidaritet har de moderata språkmarodörerna ännu inte gett sig på. Socialdemokraterna måste väcka dem till liv. De måste själva våga använda dem igen. "Det finns ett dystert stråk i människan som gör att hon ofta utnyttjar andra", skriver Sigfried. Men vem vill skylta med att vara osolidarisk?
Varför inte tala om det starka samhället? Den som är trygg är fri. Den som i konkurrensens namn klöser ögonen ur nästan behöver inte vara ond men tvingas hävda sig i ett brutalt klassamhälle.
Sigfried behandlar till och med ondskan. I varje tidsepok måste den verka på olika sätt för att vi inte skall känna igen den. Igenkänd blir den när vi ser verkningarna. Är då den borgerliga politiken ond?
Olof Palme varnade för sådana påståenden. Moderaternas politik har inte sådana utgångspunkter. Men moderata politiker tror att deras lösningar gör människan friare, lyckligare och tryggare. De har inte kommit längre. De kan inte utnyttja solidariteten. Socialdemokraterna törs tala klarspråk. Visa att hjärtat sitter till vänster.
BO DEGERMAN
