Det finns tydliga vinnare och förlorare i vårt nya Europa som länge styrts av nyliberala doktriner. Ökad klasskillnader gäller överallt. Detta skall tydligen motverkas med ännu större skillnader mellan dem som har och de som icke har.
De osynliga
Om Europas fattiga arbetarklass
av Rebecka Bohlin
Utgiven av: Atlas Reportage
Journalisten och debattören Rebecka Bohlin synliggör den nya fattiga arbetarklassen i Europa i reportageboken De osynliga. Vilka pratar vi om? Jo, det handlar om kvinnor som städar, lagar mat och serverar åt den breda medel-klassen i det nya Europa. Många är migranter. Den här servicebranschen konkurrerar med olika typer av låglönearbeten. Många saknar rättigheter eftersom fackföreningsrörelsen inom servicenäringen är så djupt försvagad. Även här i Sverige finns det människor som tvingas ha dubbla jobb för att kunna försörja sig i dag.
Rebecka Bohlin har träffat flera av dem och låter dessa personer få komma till tals i boken. Det handlar bland annat om Lucia Gonzales som har två städjobb, ett på heltid och det andra på deltid. Hon arbetar ungefär 12 timmar om dagen. Ibland flera timmar till. Gonzales städar i minst två privata hem om dagen. Anställningen är en så kallad kombinationstjänst som innebär att restiden mellan de olika arbetsplatserna är obetald fritid. Resorna till och från arbetena tar en och en och en halv timme.
Hennes kunder (Rutavdrags-människorna) vill att hon skall göra så mycket arbete som det någonsin går på kortast möjliga tid. Hennes erfarenheter stämmer mycket väl överens med enkäter gjorda bland de anställda inom hemstädningsföretagen. Lucia Gonzales har redan värkande axlar, rygg och leder. Hon hinner inte studera, exempelvis lära sig mer svenska än hon redan kan.
Rebecka Bohlin lyfter fram fler exempel på att Sverige inte längre är varken fackföreningarnas eller kollektivavtalen förlovade land. Den myten lever bara kvar på borgerliga ledarsidor och i olika liberala tankesmedjor. Vem skall föra de osynligas talan på arbetsmarknaden i dag? Förr trodde vi att det bara var i USA som en stor grupp inom arbetarklassen tvingades ha flera jobb för att kunna betala sina räkningar. Så ser verkligheten även ut i stora delar av Europa och i viss mån även i Sverige.
Rebecka Bohlin redovisar olika källor och citerar välkända ekonomer samt berättar om olika rapporter som dels berättar om varför vi befinner oss här, dels vad som behöver göras för att återskapa ett socialt Sverige och Europa. Enligt den kände egyptiske ekonomen Samir Amin är ungefär 40 procent av arbetarklassen utanför den etablerade arbetsmarknaden i den rika världen. De lever alla under otrygga villkor. Det handlar om människor som varvar arbetslöshet med ständiga provanställningar, korta vikariat, svartjobb, praktik eller bidrag.
Det finns en allmän föreställning om att ett jobb, vilket-som-helst, är att föredra framför arbetslöshet. Men för den här gruppen utsatta kvinnor måste denna ståndpunkt ifråga-sättas. Många drabbas av arbetsskador och saknar en livskvalitet värd namnet.
Förvisso är ett arbete att föredra men då krävs också schyssta arbetsvillkor och en lön som man kan leva på. Det är en nyliberal doktrin att ”hungriga vargar jagar bäst”. När denna teori blir praktik betyder det att allt fler människor tvingas springa i cirkel i stället för att lösa klassbiljett uppåt i samhället. Nedskärningarna i välfärden kräver också sitt nya proletariat. Vem diskuterar exempelvis det faktum att 25?000 arbetstillfällen inom äldrevården har försvunnit under de senaste fem åren? De gamla och sjuka har samtidigt bara blivit fler.
Rebecka Bohlin har även intervjuat fackliga företrädare, bland annat Gesa Markusson som är ombudsman för Fastighetsanställdas Förbunds avdelning 1 i Solna. Hon har varit städare i 40 år och kan också dela med sig av hisnande historiska perspektiv. Ja, det var faktiskt bättre villkor. Stressen var betydligt mindre. Det fanns fler städare. Nu skall färre göra mer.
Fastighets organiserar i huvudsak städare inom den privata städbranschen. Hon berättar bland annat att problemet inom detta avtalsområde är att lägstalönerna inte är lägstalöner utan normallöner, det vill säga ungefär 18 700 kronor före skatt. 85 procent av städarna har lägstalöner. Gesa Markusson kan också berätta om många fifflande företag i branschen. Om friserade anbud, svarta anställningar och så vidare.
Hur skall då jämvikten bli bättre på nytt? Tja, det handlar egentligen om grundläggande facklig organisering. Att göra precis det som var tvunget att göras i industrialismens barndom. Fackföreningsrörelsen måste organisera sig, göra sig synlig, bilda internationella allianser och återta förlorad mark.
Det handlar om ett ganska så krasst vardagsjobb med facklig utbildning. Facket måste på nytt bli en stark röst i samhällsdebatten, klargöra konflikterna mellan arbete och kapital, och inte bara hemfalla åt att vara en lojal arbetsplatsplatsorganisation. Den fackliga solidariteten måste på nytt omfatta alla delar av arbetarklassen.
Rebecka Bohlins reportagebok borde läsas av alla representanter inom både LO och arbetarrörelsens olika politiska grenar. Det handlar först och främst om att återta förlorad mark.
Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se
