Att den enorma spekulationsbubblan som sprack 2008, skulle följas av skenande statsskulder, var inte svårt att förutse.

Enligt Internationella valutafonden har världens regeringar, inklusive den svenska, pumpat in bidrag och lånegarantier till ett värde av ofattbara 150.000 miljarder kr för att rädda den politiskt avreglerade finanssektorn (banker, försäkrings-, fond- och finansbolag) från kollaps. Kraschen har lett till ekonomiskt kaos, massarbetslöshet och därmed sjunkande skatteintäkter, vilket givetvis gör statsskulderna ännu tyngre.

Världens regeringar, inklusive den svenska, gav finanssektorn en unik särställning, när de avreglerade för 25-30 år sedan och släppte pengarna fria. Ekonomin skulle nu växa över alla bräddar, när de finansiella marknaderna blev befriade från politikernas klåfingrighet, sade nationalekonomer i kör. Resultatet blev istället ekonomiskt kaos och en finanssektor som gavs makten att bestämma över regeringarnas ekonomiska politik, istället för att verka inom ramen för en fungerande marknad precis som alla andra företag.

Nu genomför många EU-länders regeringar, blåa som röda, kraftiga sparpaket i den gemensamma sektorn, som kommer att slå ännu hårdare mot de sociala trygghetssystemen och öka arbetslösheten ännu mer. EU:s största länder, Tyskland och Frankrike, driver ännu hårdare budgetregler för alla medlemsländer i syfte att svälta sig ur nuvarande och kommande kriser. Sverige påbörjade både röda och blåa regeringar nerskärningarna redan tidigt 1990-tal i vår gemensamma sektor efter bank- och kronkrisen, som även den berodde på finanssektorns avregleringar. Den höga arbetslösheten har bitit sig fast och lönerna är nerpressade. Vanliga medborgare har blivit fattigare, medan de som berikade sig på den vettlösa spekulationen kom undan än en gång.

Samtidigt gör EU-regeringarna, inklusive den svenska, nästan ingenting åt finanssektorn. Det enda som regeringarna har gjort, är att från och med nästa år måste bankerna och andra utlånare ha en högre andel egna pengar av total utlåning, för att bättre klara av förluster i framtiden. Men vad hjälper det, när en ny bubbla snart knackar på dörren. Och finanssektorn kör på, som om inget hade hänt. Nu gör till exempel svenska storbanker återigen miljardvinster per kvartal.

Sony Kapoor, som jobbade som investeringsrådgivare i den amerikanska, konkursade investmentbanken Lehman Brothers, jämför finanssektorn med ett trafiksystem, där puttrande småbilar har ersatts av jättestora lastbilar med farlig last. Inga hastighetsbegränsningar råder och poliserna har avskedats för att spara i den gemensamma sektorn. Om inget görs, följer snart en ny krasch, säger Kapoor.

EU-regeringarna, inklusive den svenska, ska inte i tid och evighet tvinga skattebetalarna att stå för finanssektorns sjukliga överdåd. Hela samhällsbygget och demokratin riskerar att fullständigt haverera. I ekonomiskt kaos frodas misstänksamhet och fientlighet människor emellan. De våldsamma demonstrationer som pågår i flera EU-länder kan snabbt sprida sig. Därför måste finanssektorn återigen underställas de demokratiskt folkvalda för att reglera dess uppgifter i samhället.
Riksdagen måste ändra riksbankslagen så svenska staten kan låna räntefritt av svenska folkets egen bank, Riksbanken, till absolut nödvändiga investeringar i infrastrukturen.

Jan-Åke Blomqvist,
ekonom och folkhögskolelärare