Inget parti vågade i årets valrörelse på ett genomtänkt och trovärdigt sätt föra ut de stora internationella framtidsfrågorna till debatt bland medborgarna. Det var mycket olyckligt eftersom ställningstaganden på politikens alla områden måste sträcka sig ut över våra gränser och längre än de kommande fyra åren.

 Besluten de närmaste åren och det kommande decenniet avgör vilken framtid våra barn och barnbarn kommer att möta. De måste präglas av idéerna om en ekonomisk, social och miljömässigt hållbar samhällsutveckling. De måste utformas i ett ansvarfullt internationellt perspektiv.

Inte heller vårt eget parti lyckades leva upp till de höga förväntningar medborgarna har rätt att, utifrån historiska erfarenheter, ställa på svensk socialdemokrati. Vi lyckades inte tydliggöra värdet av den samhällsmodell vi byggt upp i vårt land och som i årtionden setts som föredöme bland framsynta ledare runt om i världen.
Vad den traditionella socialdemokratin alltid hävdat om jämlikhetens värde och kraft, fick i valrörelsens inledning ett starkt vetenskaplig stöd i boken Jämlikhetsanden av forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett. ”Jämlikhetsanden utgör en ren guldgruva av forskningsunderbyggda argument för en mer rättvis fördelning av samhälleliga resurser. Vem kan med hedern i behåll propagera för ökad lönespridning, när det uppenbarligen är sämre inte bara för dem längst ner utan också för dem längst upp?” skrev en recensent i Göteborgs Posten. Vi misslyckades med att få majoriteten av medborgarna att ta till sig dessa tankar.
Men samtidigt är det angeläget att klarlägga varför vi misslyckades med detta. Det är något som valanalytiker både inom och utom vårt parti nu arbetar med, mer eller mindre seriöst. Uppfattningar bryts mot varandra och det finns naturligtvis inte bara en förklaring. Vi menar dock att en avgörande faktor var de stora skattesänkningarna, som genomförts under mandatperioden. De gynnade kraftigt i första hand de välbeställda, men gav ändå alla de som hade arbete en hel del mer pengar i den egna plånboken. Detta skedde samtidigt som arbetslösheten ökade fram till vad vi i dag bör kalla massarbetslöshet. Detta har lett fram till ett Sverige idag med ökade klyftor och spänningar i samhället.

Den politiker som under valrörelsen starkast kom att stå upp för den klassiska socialdemokratins mest framsynta idéer och samtidigt tydligt peka på de utmaningar mänskligheten står inför var förutvarande miljöministern Lena Sommestad. Under parollen ” Med kunskap bygger vi det hållbara samhället – Framsteg skapar vi tillsammans” utvecklade hon under valrörelsen i tal och artiklar sina tankar och beskrev den väg socialdemokratin måste återkomma till.
Hon har stor erfarenhet av internationellt arbete både som miljöminister och forskare. Till Lena Sommestads alla meriter som kompetent politiker kommer hennes personliga egenskaper. Förutom välgrundade egna uppfattningar är hon öppen för andras idéer. Hon är en ödmjuk och lyssnande person, som människor har lätt att känna sympati för. Det är viktiga och nödvändiga egenskaper för en person med uppgift att leda en rörelse, vars framgångar bygger på de många människorna vilja till engagemang och frivilliga arbetsinsatser.

Vi vill med dessa rader ansluta oss till alla dem som i Lena Sommestad ser en synnerligen god kandidat till uppgiften att vara en ledare för vårt socialdemokratiska parti. Vi är övertygade om att Lena Sommestad på ett lysande sätt, med intellektuell skärpa och tro på människan, skulle bli den inspirerande partiledare som Socialdemokratin behöver.

Irene Söderhäll Ersättare i Kommunfullmäktige i Uppsala
Görel Sävborg – Lundgren Medlem i Broderskapsrörelsen
Bernt Jonsson Samhällsdebattör
Carl Lindberg Ledamot i Kommunfullmäktige i Uppsala
Bo Nylund Medlem i Broderskapsrörelsen
Rezene Tesfazion Ledamot i Kommunfullmäktige i Uppsala
Staffan Yngve Ledamot av Kommunfullmäktige.i Uppsala
Per Olof Widell Medlem i Broderskapsrörelsen