Det finns få saker som gör mig så arg som när barn far illa av vuxnas dåliga beslut. Barnen är inte bara vår framtid - de är också här och nu. Barnfattigdom är vårt samhälles skam, men den skammen bärs av barnen själva och deras föräldrar.
Barn som låtsas bli sjuka när det är friluftsdag för att de vet att det inte finns pengar hemma till matsäck. Mammor som inte kan bjuda hela dagisgruppen på kalaset, trots att hennes barn fått gå på alla andras kalas.
Den 1 februari kom Rädda Barnens årliga Barnfattigdomsrapport. Åter igen konstateras att barnfattigdomen ökar. 220 000 barn lever i fattigdom - det vill säga 11,5 procent av alla barn i Sverige.
Och då annonserar moderatledaren ytterligare skattesänkningar. På fyra år har skatterna i Sverige sänkts med närmare hundra miljarder kronor. Enorma summor som har försvunnit från den gemensamt finansierade välfärden. Men inte bara välfärden utjämnar klyftor, utan också skattesystemets konstruktion har betydelse för det fördelningspolitiska utfallet. Utformningen av skattesänkningarna under regeringen Reinfeldt har i sig ökat ojämlikheten. Den tiondel med högst inkomster har fått nästan lika mycket som 60 procent av hela befolkningen. Så slits Sverige isär. Att tro att svaret på alla de utmaningar Sverige står inför är ett femte jobbskatteavdrag är närmast ett hån.
Vuxenvärlden måste orka se även de barn i Sverige som har det allra tuffast - och modet att prioritera barnen. Varenda unge i Sverige har rätt att kräva en bra uppväxt där hon får frihet att växa och förverkliga sina drömmar. För det behövs tydligt fokus på barns bästa.
Det krävs en skattepolitik som utgår från välfärdens utmaningar. En bra skola som kompenserar ojämlikhet i förutsättningar. Men också en rättvisa systemets struktur utifrån den så enkla och så viktiga principen “Av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov”. Dessutom krävs riktade insatser. Underhållsstöd och flerbarnstillägget i barnbidraget är något av det mer träffsäkra.
Och framför allt krävs en aktiv jobbpolitik. Arbete är förutsättning för all välfärd, både den egna och den gemensamma. Jobbpolitiken och den ekonomiska politiken är de viktigaste verktygen för att bryta barnfattigdom.
Så kan vi bygga Sverige starkare igen. Jag är övertygad om att jämlikhet inte bara är schyst utan också smart. Att inte slösa bort människors vilja och engagemang är i sig tillväxtdrivande. För mig är det självklart att Sveriges tillväxt börjar med barnens uppväxt.
Det måste bli slut på att låta barnen betala för regeringens ideologiskt betingade skattesänkarexperiment. Sverige kan bättre. Våra barn förtjänar bättre.
Veronica Palm (S)
vice ordförande
i riksdagens
skatteutskott
