Sverige är ett vattenrikt land med många vattendrag. Dammar och kraftverk för elproduktion byggdes ut fram till 1970-talet då vattenkraften i huvudsak ansågs färdigutbyggd i vårt land.
Förutom beslutet att undanta de fyra så kallade nationalälvarna från utbyggnad så har riksdagen i miljöbalken pekat ut många älvsträckor som särskilt skyddsvärda. Man skulle kunna tro att hotet mot våra kvarvarande strömmande vatten därmed skulle vara avvärjda. Tyvärr är det inte så.
De politiskt beslutade el-certifikaten har startat en ny våg av utbyggnad av vattenkraft. De stora bolagen trycker på för att bygga nytt och för att öka produktionen i gamla anläggningar bland annat genom höjda dämningsgränser. Parallellt med denna strävan har kunskapen om ekosystemen i strömmande vatten ökat och teknik tagits fram för att hantera många av de miljökrav som idag är självklara. Ändå är det ovanligt att moderna miljökrav ställs vid utbyggnader i våra vattendrag.
Som belysande exempel fungerar företaget Fortum och dess arbete med att bygga ut mer vattenkraft i exempelvis Dalarna. I Ore älv försökte man under flera år få tillstånd att bygga ut för ny kraftproduktion i Stackmoradammen men förlorade slutligen i domstolen efter att många berörda kämpat för att bevara stora natur- och miljövärden.
I Västerdalälven pågår just nu en tvist där Fortum använder ett gammalt domslut från 1989 som underlag för att nu 20 år senare pressa fram rätt till höjd dämningsgräns i Eldforsen. Ett sådant agerande visar att man inte vill ta ansvar enligt den moderna miljölagstiftningens intensioner. Stora miljövärden i Västerdalälven, som till mer än 95 procent är skyddad i miljöbalken som riksintresse, hotas nu utan att konsekvenserna fullt ut tagits med i besluten.
Flodpärlemusslorna i Eldforsen är inte ensamma om att hamna kläm i rättssystemet. Sportfiskarna och andra miljöorganisationer tvingas idag ofta driva frågan om att bevara levande vattendrag till domstol. Energibolagen biter sig fast vid gamla privilegier och hävdar att miljöhänsyn helt och hållet är samhällets ansvar. Vi menar att det är en gammalmodig syn.
Även rent ekonomiskt kan många av dessa mindre vattenkraftsprojekt ifrågasättas. Kalkylen bygger oftast på att el-certifikat helt orimligt delas ut till hela produktionen, dvs även för den kraft som producerades tidigare. Det är inte rimligt att vi el-konsumenter genom certifikatsystemet tvingas finansiera projekt som helt tränger undan känsliga flodpärlemusslor och värdefulla fiskarter.
Vi i Miljöpartiet tycker det är oansvarigt med miljöskadliga subventioner. Stöden till förnyelsebar energi bör användas för att gynna sådan förnyelsebar energiproduktion som verkligen behöver stöden för att komma igång. Flertalet av vattenkraftsombyggnaderna är idag direkt lönsamma och stöden går rakt in i energibolagens vinster. Stöden bör dessutom inte ges om energivinsten inte står i proportion till den miljöförstörelse som orsakas. Vi tvingas konstatera att med dagens låga miljöstandard på vattenkraften blir el-certifikaten en miljöskadlig subvention.
Åsa Romson, riksdagsledamot (MP)
Jan Lindholm, riksdagsledamot (MP)
