Före jul- ocn nyårshelgen besökte jag Dalarna i egenskap av statssekreterare hos integrationsministern och bevittnade en fantastisk vilja att förbättra integrationen. Dock återkom en fråga hela tiden: ”Vi har många väldigt lågutbildade utlandsfödda, framför allt från Somalia. Eftersom utbildningsgraden är lägre hos dem än i övriga landet behöver vi särskild hjälp för att utbilda dem så att de kan integreras på arbetsmarknaden”.
Påståendet var inte alls präglat av främlingsfientlighet utan snarare av viljan att hjälpa dessa människor. Ändå tydliggör den ett problem som kräver sin lösning.
Låt mig först påpeka att utbildningsgraden för invandrare som har kommit på senaste tiden till Dalarna inte skiljer sig från resten av landet. Av somalier som deltar i etableringsreformen har 41 procent någon form av grundskoleutbildning, 14 procent gymnasial och nio procent eftergymnasial.
Utbildningsgraden för somalierna i riket som helhet är ungefär den samma: 44, 25, respektive elva procent. Med andra ord bor inte i Dalarna, som det påstås, ”alla de lågutbildade” utan somalier med ungefär samma utbildningsgrad som i övriga riket. (En reservation måste lämnas med tanke på att det saknas uppgifter för en del av gruppen.)
Inte heller för gruppen ”alla utrikes födda” skiljer sig förhållandena i Dalarna från riksnivån, även om utbildningsgraden generellt är högre. Slutligen finns det inte fler utrikesfödda per capita i Dalarna eller Borlänge än i riket. Utrikesfödda utgör ca 8,8 procent av befolkningen i Dalarna, ca 13,4 procent i Borlänge och cirka 14,6 procent i riket.
Men det faktum att Dalarna och Borlänge inte skiljer sig från resten av riket kommer inte lösa integrationsproblemet. Flyktingarna som har kommit de senaste åren har en sämre utbildningsgrad än tidigare invandring och sysselsättningsgapet har vuxit. Under 1950, 60- och 70- talet hade invandrare, som mest, 20 procent högre sysselsättning än infödda. Idag är gapet 10-15 procent åt andra hållet.
Anledningar till det är många. Industrialiseringen och invandringen förändrade karaktär och Socialdemokraterna och facket skyddade de sina genom att höja trösklarna in på arbetsmarknaden. Idag kan man knappast få ett jobb utan avslutat gymnasium.
Och då tar det ca sju år innan man får sitt första jobb. De sociala konsekvenserna av den politiken ser vi nu. Å ena sidan har vi en del invandrare som desperat ”hämnas” på ett samhälle som inte låter dem vara med. Å andra sidan ett växande stöd för Sverigedemokraterna, som i Borlänge.
Vad behöver göras? Sverige har blivit ett land med två gränser. Den ena är landets gräns, som har varit relativt öppen. Den andra är gränsen till arbetsmarknaden, som har varit relativt stängd. Det resulterar i att ett stort antal människor har kommit in i landet men inte in på arbetsmarknaden.
Utanförskapet som detta skapar provocerar fram partier som tycker att det bästa sättet att lösa detta problem är att stänga även landets gräns. Det är naturligtvis fel lösning. Istället måste vi skapa en öppnare arbetsmarknad. Jag har respekt för socialdemokraternas värnande om de som är på arbetsmarknaden, men jag har ännu mer respekt för värnandet om dem som inte ens kommit in.
För antingen finns i detta land jobb även för de dåligt utbildade och människor som aldrig ens haft tillgång till skola av olika anledningar, eller så dömer vi dem till livslångt utanförskap. Som läget är idag kan man knappast få ett jobb i kassan på Kupolen om man inte avslutat gymnasium.
Men istället för sänkningen av trösklarna har Socialdemokraterna ofta förespråkat en utbildning av individer. Det går ibland. Är man ung och har chanser att lära sig bör man naturligtvis satsa på utbildning. Men en hel del av dessa människor kommer inte orka det, av olika anledningar. Och då bör man inse att en sänkning av trösklarna är nödvändig.
Sverige behöver även enkla jobb som kan göras utan lång utbildning. Främlingsfientligas framgångar tvingar oss att göra ett val. Antingen är det här landet bra för alla eller bara för några. Och antingen finns här plats för alla eller så kommer vi ha partier som tycker att de svaga och lågutbildade ska vägras skydd, trots att de flyr krig och förtryck. Valet återstår att göra.
Jasenko Selimovic
(statssekreterare Arbetsmarknadsdepartementet)
- artikeln skriven i egenskap av Folkpartist
