Jag var 33 år när jag 1971 gick med i det socialdemokratiska partiet. 
Det som avgjorde mitt val då var utan tvekan Olof Palme, en politisk ledare med starkt patos och en vision för framtiden. Han drev de frågor som engagerade mig då precis som nu – internationell solidaritet, jämställdhet och arbetslivets förnyelse. Palme var också en förkämpe mot apartheid.

I maj i år avsade jag mig medlemskapet i S efter 40 år. Jag hade då inga tankar på att gå med i ett politiskt parti igen. Nu i höst har jag emellertid gått med i miljöpartiet. Breddningen av MP:s politik, ledarskapet, arbetsformerna och långsiktigheten avgjorde. Med min långa fackliga erfarenhet i bagaget har MP:s förvandling lockat mig till ett nytt politiskt engagemang.

När miljöpartiet bildades i början av 80-talet, var det i mina ögon ett ”enfrågeparti”. Det viktiga engagemanget mot miljöför-störingen kombinerades dock med landsbygdsromantik. Av mig och många andra sågs MP som bakåtsträvande.

Men här fanns också något nytt och hoppingivande. Förutom att MP bidrog till att miljöfrågan kom upp på allvar på den politiska dagordningen delades ledarskapet av partiet mellan en man och en kvinna, de så kallade språkrören. Det gav en tydlig signal om att strävanden efter jämställdhet också på ”toppen” togs på allvar. Det skulle ta 30 år innan något annat parti överväger en sådan ledarskapsmodell.
MP har utvecklats starkt. För mig står detta parti idag för långsiktighet, utvecklingsoptimism och en ambition att förbli den starkast drivande politiska kraften för en hållbar samhällsutveckling (ekologiskt, socialt, ekonomiskt). Partiet visar att man vill ge utrymme för det samhällsengagemang och idéer som enskilda människor bär på. Inom vilket annat parti skulle man bejaka en idé från ett par medlemmar att skapa en lokalavdelning i New York? Vilket annat parti vågar sätta upp målet att få 250.000 människor i Sverige att vara med och ta fram det politiska program, som partiet går till val på 2014?

Själv har jag bara varit mp-medlem i två månader, men har redan hunnit delta i flera välbesökta medlemsmöten. Det är påtagligt att MP strävar efter att snabbt fånga upp varje ny medlems intresse för politiken. Så nu är jag redan med i ett nybildat grönt fackligt nätverk. Där får jag en chans att bidra med mina erfarenheter från 25 år i den fackliga världen.
Efter att ha grundat TCOs globala hållbarhetsmärkning av dataskärmar, har jag blivit medveten om vilken potential för arbetslivsförändring som finns. Detta under förutsättning att en organisation ger utrymme för enskilda individers initiativ, idéer och kreativitet. Om, som i TCOs och MPs fall, en organisation bidrar till en bred ”gränslös” delaktighet i utvecklingssträvandena så skapar detta insikter om att förändring är möjlig.

I slutet av 1980-talet mobiliserade TCO 200.000 datoranvändare världen över för att värdera sina skärmars användaregenskaper och be dem säga sin mening om dessa. Resultatet blev en utvecklingsprocess som lett till att 500 miljoner människor idag sitter framför en användar- och miljöanpassad, energieffektiv dataskärm med TCO-märket på.
Exemplet visar att en hållbar produktutveckling är möjlig genom en pådrivande folkrörelse i samspel med en lyhörd industri. Men, precis som MP gör nu, krävdes för denna framgång att ramarna vidgades, för vad som ansågs möjligt inom en idéburen organisation. Och att man ser de möjligheter (inte bara problem) som globaliseringen av ekonomin skapar.

När MP nu tagit steget att verka i New York så är det i samma anda som när TCO i samarbete med Exportrådet startade TCO Information Center i Chicago 1994. Tio år senare öppnade TCO Development ett kontor i Taipei för att ge support till IT-industri och testlaboratorier i Asien inför hållbarhetscertifiering av dataskärmar, surfplattor, projektorer och headsets.

Sverige, som varit ett föregångsland har nu halkat efter i brist på arbetslivspolitik och visioner för framtiden. I de senaste valrörelserna har frågor som rör arbetslivets förnyelse, näringspolitik, investeringar och innovationer samt kopplingen av dessa till en hållbar utveckling lyst med sin frånvaro. Det är det stora hotet mot vår välfärd.

Per Erik Boivie
f.d. utvecklingschef vid TCO
”För mig står detta parti i dag för långsiktighet”