Om gruvdrift i Västerbergslagen ska få en möjlighet till en nystart krävs att samhället tar ansvar för infrastrukturen.
Just nu utreder Trafikverket sådant som stråk, marknads- och behovsförändringar samt drift- och underhåll.
Men det som till slut krävs är att regeringen är beredd att rikta investeringsmedel till järnvägar som leder ut från gruvorna i Västerbergslagen!
Att i någon större utsträckning frakta malmen på väg är inte realistiskt.
Hittills har regeringen nöjt sig med att förklara att man följer frågan. Men det räcker inte. Blir det ingen lösning som garanterar investeringar så är risken stor för att planerad produktion inte kommer igång.
Det är svårt att motivera finansiering av nya gruvor om man först inte kan visa att malmen verkligen når fram till kunderna. Dessutom är det så att nödvändiga investeringar med all sannolikhet inte kommer att rymmas inom de ramar som nu gäller inom Trafikverket.
I så fall krävs stora omprioriteringar.
De projekt det nu handlar om är gruvbrytning i Håksberg, Blötberget, Väsman och Grängesberg. Planerad start för de olika projekten ligger i intervallet 2012 till 2015 om all planering fungerar. Troligtvis får man räkna med en viss fördröjning.
Totalt handlar det om cirka 800 nya arbetstillfällen.
På sikt är dock planerna inom Bergskraft Bergslagen mer långtgående. Det handlar fram till 2021 om satsningar i gruvverksamhet som omfattar cirka 2 000 arbetstillfällen. För hela Bergslagsområdet är en sådan utveckling självfallet mycket positiv. I sin tur skapar detta arbetstillfällen inom andra branscher och bidrar till att stärka samhället som helhet.
Men för att kunna tillgodogöra sig denna utveckling så krävs en effektiv samhällsplanering där problemen kring infrastrukturen löses.
Dessutom krävs förberedelser när det gäller utbildning av personal till den framtida gruvindustrin. Överhuvudtaget är ett strategiskt tänkande där man på nationell nivå med all kraft bidrar till att skapa ett utvecklingsprogram för mineral- och gruvnäringen nödvändigt.
Sverige är idag ett land som står för en mycket stor andel av brytningen av mineraler inom EU. Hela 93 procent av järnmalmsbrytningen sker i vårt land. Därefter följer bly med 38 procent, guld med 37 procent, zink med 27 procent, silver med 17 procent och koppar med 10 procent.
Dessutom är prospekteringsverksamheten i syfte att finna nya fyndigheter omfattande. Som exportnation har Sverige här en mycket stor möjlighet att hävda sig i framtiden.
Exempelvis så ökar efterfrågan på järnmalm år för år.
År 2009 producerades på världsbasis 1 586 miljoner ton järnmalm.
2010 handlade det om 1 830 miljoner ton och 2011 om cirka 1 900 miljoner ton. Av denna produktion så exporteras 1 068 miljoner ton varav cirka 620 går till Kina.
Årsproduktionen i Sverige handlar om 25.3 miljoner ton järn.
Nu krävs ett nationellt ansvar för att skapa nödvändiga järnvägsinvesteringar i Västerbergslagen.
Förutom det krävs ett nationellt branschprogram för gruv- och mineralnäringen där både företag, stat, fackliga organisationer och forskning samverkar för att ge näringen bästa möjliga framtidsutsikter.
Peter Hultqvist (S),
riksdagsledamot Borlänge
Carin Runeson (S),
riksdagsledamot
Smedjebacken
Kurt Kvarnström (S),
riksdagsledamot Avesta
