Diskussionen om Håkan Juholt bör få det goda med sig att socialdemokratin tvingas ändra både organisations - och arbetsformer.
Det är beklämmande allt som goda socialdemokrater upplevt den senaste tiden. Som partimedlem under 68 år har jag inte ens kunnat drömma om att andra än socialdemokrater skulle avgöra partiets val av ordförande… Det är vad som skett. I TV, radio och rikstidningar har snart sagt alla journalister kommit med synpunkter på hur den nyvalde partiordföranden skött sina åligganden. Borgerliga tidningar har kommit med förslag om vilken eller vilka som borde leda partiet.
De s.k. kvällstidningarna har slagit alla rekord i ohederlighet. I flertalet artiklar har de hänvisat till anonyma källor, de seriösa nyhetskällorna har varit få. Det är knappast någon hemlighet i journalistkretsar att huvudparten av kvällstidningarnas insändare tillverkas på redaktionerna.
Socialdemokraterna borde ha haft kraft nog att slå tillbaka.
Journalistik av det här slaget ställer en stor politisk folkrörelse i kris. Därför måste det göras klart att kampanjen om och mot Håkan Juholt inte får upprepas. Socialdemokratiska ledare på olika nivåer måste tänka om.
Partiets väl och ve måste gå före arvodesraseriet på riksplanet, i landstingen och i kommunerna. Det finns exempel på hur förlorande socialdemokrater i senaste valet istället för att avgå och slåss för revansch begärde och lyckades höja sina arvoden. Ännu viktigare är bristen på utbildning. I min ungdom fick ingen ett uppdrag utan att ha genomgått partiets A-skola. I min ungdom var det naturligt att alla partimedlemmar skulle arbeta för spridning av den egna pressen. I dag finns endast Dala-Demokraten och ytterligare en eller två tidningar att lita till. Göran Greider, politiskt ansvarig för Dala-Demokraten, gör utmärkta insatser men han är alldeles för ensam.
Arbetarrörelsen måste nu låta startskottet gå för en ordentlig satsning på tidningarna. Säg inte nu att det finns datateknik att tillgå. Verkligheten är att papperstidningen inte kan ersättas. Den dagen datatekniken skulle överta kommunikationerna med – och mellan medborgarna blir krisen fullständig.
Därför är det nära nog ett livsvillkor inte bara för arbetarrörelsen utan för hela samhället att befintliga tidningar blir förstärkta och att nya startas. Som det nu är övertar borgerliga tidningskoncerner socialdemokratiskt ägda tidningar men låter partiet disponera en sida. Dessa tidningar kallas oberoende socialdemokratiska och är knappast till någon större glädje.
Vad gör LO? Svar: Ingenting. Enligt min uppfattning är den tidigare så starka fackföreningsrörelsen ordentligt passiviserad. De förtroendevalda fackliga ledarna tycks vara sovande. LO-företrädarna måste vakna för att tillsammans med den politiska grenen av arbetarrörelsen återta arbetet med att forma ett samhälle grundat på solidaritet och rättvisa.
Jag föreslår att partidistrikten, LO-distrikten och ABF startar ordentliga studiekampanjer för att klargöra att det krävs både utbildning och arbete för att återställa välfärdssamhället och att utbildningen även inriktas på att höja journalisternas kvalitet. Högskolan har tyvärr inte infriat förhoppningar om en välutbildad och etiskt medveten journalistkår. Här måste arbetarrörelsen hjälpa till.
Allt måste gå snabbt, mycket snabbt.
Erik Norelius
