Snart kom nya uppgifter om att barnens föräldrar låg bakom alltsammans, Att det rörde sig om manipulation, att barnen spelade sjuka eller blev drogade på något sätt.
Den grävande journalisten Gellert Tamas skrev reportageboken De apatiska för några år sedan. Författaren och dramatikern Jonas Hassen Khemiri hakade därefter på  och skrev pjäsen Apatiska för nybörjare  inspirerad av Gellert Tamas bok.

Resultatet är en mycket vass och rappt berättad historia om hur  rena vandringssägner förvandlades till underlag för tvångavvisining. Pjäsen är också en påminnelse om allas våra fördomar och enkla föreställningar om världen som en spelplan bestående av svart eller vitt.  Sex skådespelare får ta sig an drygt 30 olika roller under föreställningens gång. De gör alla ett kollektivt bra arbete, Snabba rollbyten, överraskande kast i spel och handling som håller åhöraren vaken.  Det är ett intelligent stycke politisk teater som befinner sig mitt i vår samtid. Här förekommer autentiska citat av höga tjänstemän och även ansvarig minister mitt  i den löpande teatertexten.  Pjäsen vrider och vänder på skuldfrågan. Vem skall egentligen hållas ansvarig? Föräldrarna, tjänstemännen, politikerna, du eller jag? Det är i pjäsens slutackord som det verkligen bränner till. När samvetets röst ändå får sista utropet. Hur långt sträcker sig vår solidaritet? Vår förmåga att hjälpa en främmande människa i nöd?  

Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se