Det är mer än 100 år sedan som några svenska grafiker och grafikintresserade konstnärer grundade Grafiska Sällskapet i Stockholm. Det stora jubileet startade i slutet av i fjol. Nu visas medlemsutställningen på Dalarnas museum under hela våren. Det är en lång period och för den grafikintresserade självfallet en riktig högtidsstund.
Grafiska Sällskapet 100 år
Medlemsutställning
Dalarnas Museum
29/1-1/5
Vernissage, idag, kl. 1400.
Utställningen omfattar inte mindre än 313 olika grafiska blad på 40X40 centimeter. Det är också den enda gemensamma nämnaren. Såväl grafisk teknik och innehåll skiftar rejält. Det var länge sedan grafik endast bestod av de fyra huvudteknikerna högtryck, djuptryck, litografi och screentryck. Den nyligen avslutade internationella grafikutställningen från Krakow bar ju på samma vittnesbörd. Detta speciella konsttryck har också vandrat rakt in i den digitala tidsåldern. Grafik är i dag lika mycket foto som datorarbete. Man kan också konstatera att trä- och linoleumsnittet håller ställningarna rakt igenom tiden. Det är en teknik som inte kräver samma dagliga nötande, något som konstnären kan återvända till när som helst.
Grafiska Sällskapet är inte bara en social sammanslutning öppen för vem som helst. Medlemskapet kan sökas en gång per år och granskningen görs av en jury som varje år byts ut. Senast ansökte 45 konstnärer om medlemskap. 14 av dessa blev antagna. Varje medlem betalar en årsavgift på 700 kronor. Han/hon får lämna in blad till kommisionsförsäljning i sällskapets galleri. Här finns ungefär 8 000 verk. Samtliga har genomgått en sorts kvalitetsstämpel.
Museets personal har valt att i princip göra en slags rysk hängning. De grafiska bladen sitter tätt. Någon tematisk åtskillnad finns inte. Ingen köns- eller åldersskillnad. Ingen röd tråd över huvud taget. Det är rätt och slätt grafik i massor. Man får ta god tid på sig eller återkomma flera gånger för att ta till sig så många bildberättelser samtidigt.
Uttrycken skiftar som sagt. Det figurativa följs av det abstrakta. Collaget ställs mot det klassiska. Här finns även popkonsten och serietidningsestetiken representerad. Många leker med det naiva uttrycket. Barnteckningen utgör modell och förlaga. Modhir Ahmed, Dalarnas i särklass mest kända grafiker utomlands, använder sig ofta av det uttrycket. Så även här. Andra namnkunniga dalakonstnärer som medverkar i medlemsutställningen är Lars Östling, Ragnhild Fredell, Kerstin Bergman och Gösta Backlund. De har valt varsitt mycket representativt verk.
Bildkonstnären Christer Temptander, med sommaradress i Söderbärke, medverkar också. Hans vassa samhällssatir med sina tydliga rötter i 60- och 70-talets affischkonst håller i sig. Den sedvanliga pratbubblan är som vanligt helt utan pardon.
"Hur är det?"
"För djävligt men annars är det bra!"
Ja, i medlemsutställningen deltar många namnkunniga, exempelvis Lena Cronqvist som med torrnål skapat en musfälla. Nina Bondeson, som i somras visade ett annorlunda altare i Gagnefs kyrka, bjuder på en litografi som påminner om grafikern Jan Laggars hundbilder. Så där kan man hålla på, leta namn i verksförteckningen, söka upp bilden, skaffa sig en uppfattning om innehållet, ta ett steg framåt, studera detaljer i bilden, backa tillbaka, börja om på nytt. 313 bilder av samtida grafiker skapar en alldeles egen mosaik. Falugrafikerna med Axel Fridell i spetsen kan i sin grafiska himmel luta sig bekvämt tillbaka. Återväxten bland grafikerna tycks vara räddad för lång tid framöver.
ULF LUNDÉN
