Det är en strålande morgon. Värmen kommer söderifrån. Vintern har äntligen släppt greppet om oss. Fåglarna kvittrar. Det susar stilla i träden. Vi är många som tar naturens skönhet för given.

Att vandra ut i skogen, känna mossan under stöveln, höra lärkans drill, lägga handen på en sten. Det handlar om en frihet som ännu inte kostar något som alla borde ha rätt till.
Jag har stämt möte med Eva Johansson och konstnären May Lindholm på parkeringen vid Leksands folkhögskola. De har något viktigt att berätta. Det handlar om projektet Se människan som skall göra det möjligt för funktionshindrade att i skön förening uppleva kultur och natur. Eva Johansson och May Lindholm skall tillsammans skapa en konststation längs naturstigen. Arbetsordningen är enkel. Eva Johansson grubblar, tänker och berättar för May vad hon kan göra så att även en blind människa får ett utbyte av konstupplevelsen. Platsen som sådan utgör en naturens egen konstinstallation. Ljuset bländar. Björkar och aspar ramar in gläntan.
När detta skrivs bär Åkerötjärnen ännu ett tunt täcke av is. Den ligger inom naturskyddsområdet Åkersön som är skogsområde med höga naturvärden. Det ligger nära tätorten och sträcker sig från Leksandsbron västerut till Leksands folkhögskola och Siljan, mellan älven och bebyggelsen i Åkerö. Skogen består av äldre tallskog och blandskog med tydlig karaktär av naturskog. Den gamla älvfåran går rakt genom området. Vid Åkerötjärnen trivs många växter, fåglar och övrig fauna.
Eva Johansson har varit synskadad i tio år. Vi promenerar på den nyanlagda stigen ner till Åkerötjärnen.
-Den liknar ett bröd, tycker May.
Målet är att ingen skall behöva ha en ledsagare med sig under vandringen. Eva Johansson känner sig för med käppen, konstaterar att det behövs tydligare kanter längs stigen så att man inte kliver fel och faller omkull.
Det är svårt att föreställa sig en icke synlig värld. Att ständigt gå med nattglasögonen på? Andra sinnen måste träda in, göra sig starkare, kompensera det som ögat inte längre kan berätta. Det handlar om hörsel, känsel och dofter.
- Jag vill att man skall kunna se platsen med andra ögon.
Kan färger uppfattas olika vid beröring?
- Ja, säger Eva tvärsäkert och fortsätter:
- Rött känns mycket varmare än grått.
Och hon kan höra när hon passerar ett hus. Det krävs dock tystnad, inte bullrande ljud från gräsklippare, vilket försvårar möjligheten att orientera sig.
Nu står vi vid platsen där konststationen skall byggas. May tar fram en liten modell i trä som Eva får känna på. Linjerna är mjuka. Det skall gå att komma närmare vattnet utan risk för att ramla i. Det skall finnas skulpturer som föreställer näckrosor. De får inte vara vassa i kanterna. Nej, bulliga och runda former är att föredra. Vita näckrosor som är gjutna i brons. Här skall det också finnas en bänk av sten att sätta sig på. Stenen är tidlöst material. Den står pall i alla väder. Trävirke ruttnar med tiden, faller samman, trots impregnering.
Eva Johansson vill ladda platsen med en dikt i punktskrift som kommer att finnas på bänken. Diktens titel lyder: Sitt vid min sida.” Platsen skall förmedla stillhet, ro och medkänsla.
May Lindholm tycker det har varit mycket spännande att ha Eva med sig i det konstnärliga arbetet. Ja, under hela processen som dock började lite trevande med workshops. Då tyckte Eva att det verkade rätt flummigt. Nu är det konkret och betydligt verkligare.
-Det handlade först om att bygga upp ett förtroende oss emellan. Det har varit jättespännande. Jag bidrar med mitt hantverkskunnande, berättar May.
Tanken är att konstvandringen skall stå färdig i höst. Mycket arbete återstår ännu. Här finns också intressekonflikter mellan olika funktionshinder att ta hänsyn till. Den som exempelvis tar sig fram med hjälp av rullstol vill inte ha några kanter alls. Det får heller inte vara för branta backar varken nedför eller uppför. Undertecknad lovar återkomma med en slutlig besiktning av Se människan när den förvandlats från vision till verklighet.

ULF LUNDÉN

Fotnot: Projektägare: Leksands kommun och Konstfrämjandet Dalarna. Projektledare: Mats Lodén.
Konstnärer: Emma Billbäck, May Lindholm, Mats Lodén och Kristian Lund.