Det har alltid funnits en själ kring den gamla anrika Lindedahlska köpmangården vid Stora Hyttnäs i Sundborn, öppen hela sommaren för guidade visningar; och dessutom närmaste granne med självaste Carl Larsson gården.
När systrarna Elisabeth och Anna Kihlström, uppväxta i byn och sedan flera år tillbaka sommarguider på gården, började leta efter dolda och för det mänskliga örat ej uppfattbara läten och ljud med specialmikrofoner började hela huset plötsligt spira och leva – fast på ett annorlunda och oväntat sätt; huset hade fått en nyvaknad själ och betedde sig förstås därefter.
Men Elisabeth, studerande vid konsthögskolan i Umeå och initiatiavtagare till ljudprojektet, blev kompis med de panelklädda timmerväggarna: huset ville plötsligt börja samarbeta. Kanske var det så att Elisabeth börjat röra i något fördolt och för längesedan slumrande och tynande: en annan värld som ville göra sig påmind.
-Jodå, nog har byggnaden både stönat, pustat, suckat, svettats och jämrat sig under resans gång. Här händer det oväntade och mystiska ting hela tiden, menar Elisabeth Kihlström. Nu har alla (o)ljuden sammanställts i datorn och via ett avancerat högtalarsystem inbyggt i tenstop serveras resultatet likt en pampig konsertdessert, dukat och upplagt på självaste bordet i matsalen.
Det här skulle nog enkelt ha varit gårdens stora sommarattraktion eftersom de guidade visningarna klingar av i mitten av augusti. Men icke. Elisabeth ville mer. Hon annonserade efter gamla undanställda pianon. Det blev sex stycken. Nej, sju. För en morgon stod – likt en uppenbarelse – ytterligare ett instrument på tunet. Nu bildar samtliga pianon en stor ring nere i skogen bakom trädgården och likt en väldresserad installation. Tanken är att det skall bli minst en sommarkonsert.
-Tänk ljudet av sju samtidigt spelande pianon, stämda i olika lägen och klanger. Då blir det mer än ett oljud. Kanske även en förnimmelse – en ton, en bild. Under sommaren kommer vi att höja hela husets röst. Visserligen står hemmet tomt - men det slutar aldrig att berätta och det förändras ständigt i samklang med sin tid, menar Elisabeth Kihlström.
STAFFAN BJÖRKLUND
