Bok
Äntligen kom brevet. Vi fick vänta i tre år. Thomas Söderberg hade goda skäl att dröja. Visserligen säger traditionen, att den nye biskopen snarast skall skriva ett brev till stiftets församlingar och presentera sig själv och sina visioner. Men Thomas Söderberg ville först samråda med företrädare för olika nivåer i kyrkan och först därefter ge ut en bok med sina tankar och inbjuda till fortsatt reflektion.
Vad skall vara kyrkans uppgift?
Denna ambition presenteras i inledningen till Thomas Söderberg, ...alltså arbetar vi vidare – Herdabrev till Västerås stift (Stiftsinformationen i Västerås).
Främst vill han väcka samtal kring frågan om vad som är kyrkans uppgift med hänsyn till de samhällsförändringar, som ständigt pågår. Ingen ifrågasätter kyrkans uppgift att svara för själavård och gudstjänstliv. Men det kan finnas olika uppfattningar om dess sociala arbete.
Thomas Söderberg följer troget den lutherska traditionen att inte separera det världsliga och det andliga. Uppgiften är, som Luther säger, att ”väcka samvetena” på livets alla områden. De kontroversiella frågorna hör också dit, såsom situationen för dem, som under senaste året blev utförsäkrade, hamnade mellan två stolar och blev utan rimlig försörjning. Han skriver: ”Vi berättar vad vi ser och lägger detta i problemlösarnas, i vårt land de politiska partiernas, händer. Jag hoppas på fortsatt frimodighet.”
Han uppmanar alla av god vilja att delta i Guds mission. Vi är kallade ”att vara ögon, öron, händer och fötter i kampen för Gudsrikesvisionen, i kampen för upprättandet av det goda, kärlekens makt mitt under det ondas segertåg”. Dit räknas både att upprätta sargade människor och att ta ansvar för klimat- och miljöutvecklingen. Frågorna om ekoteologi och uthållig livsstil blir alltmer brännande.
Biskopen i Västerås stift har lång erfarenhet av organisationsfrågor. Han var bl a en av arkitekterna bakom de ändrade relationerna mellan kyrka och stat från år 2000. Därför är det naturligt, att han ägnar stor uppmärksamhet åt strukturfrågor. I det ämnet är hans grundläggande tanke, att kyrkan som organisation är ett verktyg för Guds uppdrag. Därför är det självklart, att det verktyget då och då måste ses över med hänsyn till förändringarna i omvärlden.
Särskilt tar han upp en speciell fråga från kyrka-statreformen, nämligen statens ersättning till det kulturarv, som landets äldre kyrkor utgör. Dessa ansågs vara en angelägenhet för hela folket. Av det skälet gjordes en överenskommelse om kyrkoantikvarisk ersättning från statens sida. Biskopen undrar nu, om det löftet glömts bort, eftersom riksdagen beslutat om sådan ersättning för perioden 2010-2014 utan uppräkning med hänsyn till inflationen. Här efterlyser han långsiktiga beslut i regering och riksdag.
Det märks, att Thomas Söderberg under lång tid arbetat som kyrkoherde, i Svärdsjö och Enviken. Hans erfarenhet säger honom, att det är hög tid att lämna synen på församlingen som ”prästkyrka” eller ”de anställdas kyrka”. Han skriver: ”Överallt där människor möts, är kyrkan närvarande genom sina tillhöriga.” I en folkkyrka är folket subjekt, inte objekt. Därför tillåts olikheter. Kyrkan är inte en åsiktsgemenskap utan en gudstjänstgemenskap. Det gemensamma är viljan att möta Kristus i gudstjänsten och sedan ute i vardagen tjäna sina medmänniskor med honom som förebild.
För min del hade jag gärna sett, att förnyelsen av gudstjänstlivet fått ännu större plats. Men jag förmodar, att biskopen arbetar för att den nye stiftsadjunkten för det området, förre professorn i Paris Mikael Mogren, skall få goda resurser för sitt uppdrag.
Ingemar Bergmark
kultur@daladem.se
